Halgrim Breie, Øystein Holand & Robert B. Weladji
Department of Animal Science, Agricultural University of Norway, P.O. Box 5025, N-1432 Ås, Norway.
I det senere har det blitt påvist at “North Atlantic Oscillation” (NAO) kan påvirke flere livshistorieparameter og dermed populasjonsdynamikken til nordlige store planteetere. I Nord Europa gir en lav NAO-indeks mindre tilførsel av fuktig luft fra vest og dermed normalt kalde og tørre vintre, mens en høy NAO-indeks gir mye regn og mildt vintervær. Hvordan nedbøren fordeler seg som snø og regn er imidlertid avhengig av høyden over havet og dominerende vindretning. Undersøkelsen tok utgangspunkt i rundt 20 000 innsamlede slaktevekter fra årene 1992 til 2000 i Sør-Trøndelag/Hedmark reinbeiteområde. I denne perioden fant vi en positiv effekt av NAO på kalveslaktevektene om høsten. Klarest utslag gav dette i Elgå reinbeitedistrikt med relativt tørre og skrinne sommerbeiter. I Elgå med begrensede mengder snøleier kan den positive effekten av høy NAS-indeks skyldes at utsmeltingen av sommererbeitene vil gå saktere grunnet mer snø. Reinen vil derfor ha tilgang på frisk groe lenger utover sommeren som vil gi seg utslag i bedre tilvekst og høyere kalveslaktevekter. Forsommeren er en svært viktig beiteperiode for rein, og simlene har høyt energi- og proteinbehov i den tidlige dieperioden. Dette indikerer at denne positive effekten av snømengde på forsommerbeitene i Femundtraktene i perioden overskygget den forventede negative effekten av mer snø på vinterbeitenes tilgjengelighet.
Anu Brunila-Kovanen
Department of geography, University of Oulu, Dept. of Geography, P.O.Box 3000, FIN-90014 Oulun yliopisto, Finland (anu.brunila-kovanen@kolumbus.fi).
Tydliga skillnader i lavtäckning har konstaterats mellan renskötselområdet i finska Lappland och Kola-området, som inte används för renskötsel. Detta har kunnat konstateras bl.a. vid studier av satellitbilder de senaste åren. Intensiv renskötsel i finska Lappland har förändrat mängden bottenvegetation i skogsmarken så att t.ex. renlav minskat och ersatts av mossarter. Flera nyare undersökningar visar att renbetning påtagligt förändrar det naturliga skogsekosystemet i Lappland.
Lavtäcket påverkar markens temperatur och fuktighet och därmed rötternas frosttolerans. Om laven saknas är temperaturen i det översta marklagret 3 – 4 grader lägre i t.ex. sandiga områden. Betydelsen av lavens isolerande förmåga accentueras av de sjunkande temperaturerna under sensommar och förvinter p.g.a. det ännu inte finns ett täckande snölager. Porös snö kan ersätta laven som markisolering, men under speciella förhållanden kan isoleringen vara tämligen liten.
Renar förbrukar lavtäcket och förändrar därigenom mängden av olika arter i bottenskiktet. Samtidigt påverkar renar mängden och den kemiska sammansättningen av det material, som tas omhand av nedbrytande organismer i marken. Skillnaden i temperatur och fuktighet i marken påverkar också mikrobernas nedbrytningsaktivitet. Förhållandena är mer stabila i de mindre betade områdena. Därför påverkar renskötseln indirekt kväveomsättningen i marken och eventuellt skogens produktivitet.
Benjamin Burkhard & Felix Müller
Ecology Center, Kiel University, Schauenburgerstraße 112, D-24118 Kiel, Germany
(benjamin@ecology.uni-kiel.de).
Att utveckla enstaka indikatorer rörande den nordskandinaviska renskötselns ekologiska, sociala och ekonomiska uthållighet menar att skapa ett användbart verktyg för att stöda formuleringen av markanvändningsscenario och -planeringar. Dessa indikatorer kan sammenfattas till en sats vilken markanvändare och beslutsfattare kan förstå och använda. Under arbetet i det multidisciplinära EU projektet RENMAN1 är vårt mål att interpretera våras medarbetarnas resultaterna och att ”föda” vårt indikatorsystem med de samlade data. Indikatorerna når från ekologiska data liksom ämnesflödet eller biotiska diversiteten ända till sociala data angående livskvaliteten eller den etnologiska identiteten. I de ”amöba”-formade diagramena motsvarar de nuvarande tillståndena 100% medan framtidens tillstånden, antagligen följande ett visst simulerat scenario, visas med de modifierade scenariovärdena. För vissa indikatorer (markanvändningens intensitet och ekologisk integritet) är det möjligt för oss att hitta/mäta/modellera data medan några andra komponenter (t.ex. den ekonomiska och sociala välgången) kommer att vara mera oskarpa. På grund av detta är det nödvändigt att diskutera dem intensivt med de berörda och dra nytta av intervjuerna vilka genomfördades bland renskötarna, forskarna och behöriga myndigheterna. Vetenskapliga mätningar måste kombineras med sociologiska och medicinska antaganden.
Elisabeth J. Cooper
Norwegian Polar Institute, Polarmiljøsenteret, N-9296 Tromsø, Norway (cooper@npolar.no).
Recolonisation of trampled lichen pastures in the High Arctic is dependent on the regrowth from small fragments of lichen thalli. Intact lichen have been shown to grow most rapidly during periods of sustained moisture caused by rainfall or cloudy days. Climate change models for arctic areas predict wetter summers, milder winters and greater stochastic variability. Therefore we hypothesised that the growth of both damaged and intact Svalbard reindeer forage lichens would be increased under the future climatic scenarios. The effects of rainfall frequency, increased precipitation, and simulated cloud cover on the relative growth rates (RGRs) of Cetraria delisei, C. islandica and C. nivalis, from NW Svalbard were examined under controlled conditions. In 63% of the treatments, the percentage of thalli with a mass increase was lower for cut than intact lichen. Cut thalli had lower RGRs than intact thalli at most watering regimes. Frequency of watering was the most important factor influencing growth, but also interacted synergistically with amount. Damaged thalli watered frequently grew significantly more than intact thalli watered less frequently. Lower light did not depress the RGR, suggesting that shading provided by increased cloud cover did not affect the lichen growth. Damaged lichen thalli grew at a slower rate than intact thalli, but these small fragments have potential to recolonise trampled and grazed areas of Brøggerhalvøya. The predicted increase in summer precipitation is expected to increase the growth rates of these fragments and may help to ameliorate the damage done to the lichen thalli by reindeer trampling and grazing.
Elisabeth J. Cooper
Norwegian Polar Institute, Polarmiljøsenteret, N-9296 Tromsø, Norway (cooper@npolar.no).
The number of species and percentage cover of forage lichen were all greater inside than outside three long-term reindeer exclosures on Brøggerhalvøya, Svalbard, suggesting that grazing and trampling has greatly affected the presence and growth of lichen. Mean relative growth rates of undamaged forage lichen ranged from 2.4 (Alectoria nigricans) to 10.6 (Cladonia rangiferina) mg.g-1.week-1. This relates to a seasonal increase of between 1.8% and 11.2% of original dry mass. The survival rate of small pieces of Cetraria nivalis was lower than that of intact thalli, however, there was no significant difference between the growth rates. Cetraria nivalis is expected to re-establish from small pieces after damage to the thalli due to trampling or grazing. The slow growth of thalli and an inability to withstand physical damage, makes these lichens vulnerable to destruction by an increasing reindeer population. The lichen communities are only likely to be able to re-establish if there is a significant reduction in the reindeer population for 10-20 years, such as could occur by a complete emigration of deer from the area.
Hallvard Gjøstein, Øystein Holand, Tore Bolstad & Knut Hove
Agricultural University of Norway, Department of Animal Science, P.O.Box 5025, N-1432 Ås, Norway (hallvard.gjostein@ihf.nlh.no).
Melkeproduksjonen ble registrert i to simlegrupper. I gruppe 1 gikk simler og kalver sammen og diet fritt gjennom hele laktasjonsperioden. I gruppe 2 ble kalvene avlivet ved kalving. I gruppe 1 ble melkeproduksjonen målt en gang pr uke, mens simlene i gruppe 2 ble melket to ganger daglig med et 12-timers intervall. Laktasjonskurvene til de to gruppene viser melkeproduksjon under to ytterliggående forhold; gruppe 1 representerer en naturlig laktasjon mens i gruppe 2 er melkeproduksjonen manipulert gjennom melkeregimet. Laktasjonskurvene fra de to gruppene var forskjellig. Gruppe 1 nådde topplaktasjon mellom uke 2-4, med en maksimal produksjon på 1,3 kg i uke 3. Melkeproduksjonen avtok deretter gradvis frem til uke 24 hvor kalvene ble avvent. Simlene i gruppe 2 nådde topplaktasjon i uke 2 med en daglig produksjon på 0,5 kg. Laktasjonstoppen var imidlertid mindre markant og nedgangen i produksjon var mer gradvis enn i gruppe 1. Lagringskapasiteten i juret var på omlag 0,5 kg. Sekresjonshastigheten var jevn og innholdet av melk i juret økte proporsjonalt med antall timer siden forrige melking frem til lagringskapasiteten var nådd. Dette gjaldt for simler med kalv og simler uten kalv og til ulike tider av laktasjonen. Forsøkene demonstrerer at en hyppig tømming av juret har en avgjørende betydning for cellediffrensiering- og profilering i melkekjertelen og dermed produksjonen. Forskjellen i avdrått i de to gruppene antyder at kommersiell melkeproduksjon bør baseres på et system med delvis suging av kalv. For å oppnå maksimal melkeproduksjon må jurets lagringskapasitet tas i betraktning når man avgjør hvor lenge simlene skal være atskilt fra kalvene. Melking må iverksettes før juret er fullt.
Berit Inga
Department of Animal Ecology, Swedish University of Agricultural Sciences, SE-90183 Umeå, Sweden;
jtte Swedish Mountain and Sámi Museum, Box 116, SE-962 23 Jokkmokk, Sweden (berit.inga@ajtte.com).
Syftet med denna artikel är att beskriva den traditionella kunskapen bland renskötande samer om hur renen nyttjar landskapet under tiden maj till oktober och hur använder de sin kunskap i arbetet med djuren under den snöfria årstiden. Hur tror de att renen nyttjar mosaiken av biotoper i deras egen sameby? Har det någon generell idé om vilken typ av habitat som är nödvändig för renens behov och välbefinnande? Idag har de flesta renskötare färre nära relationer till sina djur än före den tekniska revolutionen inom rennäringen, och kanske finns det risk att denna typ av kunskap försvinner i nästa generation.
Min studie genomförs i två fjällsamebyar i norra Sverige. Tio renskötare, födda 1950 eller tidigare, är intervjuade. De har fått visa på en karta över deras sameby var renarna befinner sig under olika tider under året (med olika temperatur, vind, regn och snöförhållanden), speciellt under kalvnings- och parningssäsongerna. Även frågor ställdes om det är någon skillnad i beteende hos renen beroende på ålder och kön. Viktiga frågor är t. ex.: Använder renskötarna sina kunskaper i sitt praktiska arbete med renarna? Är deras skicklighet baserad på en god kunskap om renens beteende?
Lotta Jaakkola, Timo Helle & Eero Mattila
The Finnish Forest Research Institute, Rovaniemi Research Station, PL 16, FIN-96301 Rovaniemi, Finland (lotta.jaakkola@metla.fi).
The aim of the present research is to provide knowledge of the beard lichen (Alectoria spp., Bryoria spp., Usnea spp.) resources for the multiple objective forestry planning. As part of the landscape ecological planning the lichen resource data facilitates the spatial and temporal distribution of forestry procedures in a certain area and therefore enables to minimise the disadvantages for the reindeer husbandry caused by forestry practises.
In order to gain information on the historical aspects of the use of winter pastures, the first part of the research concentrates on the transition from winter herding to free ranging reindeer husbandry. It will be examined how this transition have been affected by changes in the natural environment i.e. the climatic factors, forest structure etc. as well as on the reindeer herding practises. The data, which consists of annual reports of reindeer herding districts, of reports of the reindeer pasture commission from the beginning of 20th century and of the interviews of the oldest reindeer herders in eight different reindeer herding districts will be collected during the winter and spring of 2002.
In the second part of the research, the correlation of the beard lichen biomasses on the growth site, forest structure as well as the vegetation will be examined. The inventory of beard lichen biomasses is conducted in the reindeer herding districts of Muonio, Hammastunturi and Alakitka in the summer of 2002. The aim of the biomass inventory is to examine the reliability of the subjective method for estimation of the abundance of beard lichens (classes 0-3) used in the reindeer pasture inventory in the Finnish Forest Inventory (FFI) for calculation of the total biomasses as well as of the biomasses accessible to reindeer. The gained information is used to calculate the beard lichen biomasses in the whole reindeer husbandry area using the data of four pasture inventories of FFI (1974-2004).
The lichen biomass data will be applied to model the correlation of the lichen abundance and stand characteristics. These models provide information of the site requirements of the beard lichens and can be used to predict the impact of the changes in the forest structure on the lichen biomasses. ArcInfo 8.1 program is used for the modelling. The biomass models are then applied to create production functions for the forestry planning programmes, in which case the important winter pastures will automatically be taken notice of in the forest planning processes.
In the last part of the research the impact of the integration of reindeer husbandry and timber production on the regional economics is examined by using MELA2000 - optimisation programme. In the programme the impact of restrictions on the forest use and its economical consequences are calculated.
The research is part of a larger project “Reindeer husbandry and changing environment” (2002-2006) co-ordinated from the Finnish Forest Research Institute, Rovaniemi Research Station. In addition to the research presented above, the prolonged changes in the pastures as well as impact of climatic factors on the reindeer husbandry, concept of sustainability and the adaptability of reindeer husbandry are examined in the project.
Bernt Johansen & Stein Rune Karlsen
NORUT Informasjonsteknologi, Forskningsparken i Tromsø, N-9291 Tromsø, Norge.
Reindrifta i nordlige Skandinavia er knyttet til den samiske befolkningen. Tradisjonelt har denne næringa vært drevet i balanse med tilgjengelige naturressurser. Flytting av reinflokkene mellom kyst og innland har sikret gode beiteforhold for reinen gjennom året og hindret overbeiting av enkeltområder. Gjennom de siste tiårene er forholdene innen reindrifta endret betydelig. I dag opplever næringa trusler fra ulike hold. Reduksjonen i lavdekket som et resultat av sterkt beitepress gjennom mange år, er en av flere markerte forandringer ved omgivelsene som utøvere innen reindrifta opplever. Sekundære effekter av sterkt beitepress er i dag synlige som sår og erosjonsflater i terrenget. Denne presentasjonen ønsker å demonstrere mulighetene ved bruk av satellittdata til kartlegging og overvåking av reinens vinterområder. Karakteristisk for disse områdene er lavrike vegetasjonstyper. Det har vist seg at lavrike områder lett detekteres i satellittdata. Dette skjer i den synlige delen av det elektromagnetiske spekteret.
Satellittdata som er brukt i dette arbeidet, omfatter Landsat TM/ETM+ scener fra årene 1987, 1996 og 2000. Basert på dette datasettet er det utarbeidet vegetasjonskart over Finnmarksvidda. Vegetasjonskartene gir en beskrivelse av vegetasjonsstatus på vidda for de gitte årene. I bearbeiding av satellittdata for vegetasjonsformål inngår flere operasjoner. Første del av bearbeidingen omfatter klassifikasjon og spektral analyse av informasjonen i satellittdataene. I andre fase inngår bruk av digital terrengmodell, utvalgte karttema fra topografiske kart (skog, myr, vann, åpne flater) og feltregistreinger for korreksjon og tolkning av datasettet. I siste del relateres sluttproduktet til et klassifikasjonssystem gyldig for området. Basert på produserte vegetasjonskart er det gjort en endringsstudie som fokuserer på reduksjonen i lavdekket på Finnmarksvidda. Satellittdata er i dette arbeidet bearbeidet ved bruk av standard programvare innen billedbehandling. Integrering av tilleggsinformasjon og arealanalyse er gjort ved bruk av GIS-teknologi.
Reduksjonen i lavdekket på Finnmarksvidda er uttrykt gjennom vegetasjonskart fra årene 1987, 1996 og 2000. Kartet fra 1987 viser store areal med lavheier og åpne lavbjørkeskoger i store deler av vinterområdet. På dette tidspunktet er arealet av lavrik vegetasjon beregnet til 1562,4 km2 for vinterdistriktene. Tilsvarende tall for vår-/høstområdene er 491,1 km2. Tilsvarende beregninger basert på data fra 1996, viser at lavdekket i vår/høstområdet er mer eller mindre forsvunnet i løpet av ni år. Innen vinterområdet er lavdekket redusert til det halve i denne perioden. Kart fra år 2000 viser en ytterligere reduksjon i lavdekket. En sammenligning av kartene fra de ulike år, viser en forflytning av lavrike områder fra nord mot sør. Kartutsnitt fra ulike delområder, viser utviklingen mer i detalj. I området Lahppolouppal har reduksjonen i lavdekket skjedd i perioden 1987-1996. For områdene i sør, mot grensa til Finland, er store areal med lavrik vegetasjon synlig i kartene fra 1987 og 1996. I år 2000 er lavdekket også her mer fragmentert og oppsplittet. Lavrik vegetasjon finnes kun i forsenkninger beskyttet av et tykkere snødekke om vinteren. Ved å sammenligne arealstatistikk fra ulike delområder kan en få et mer nøyaktig bilde av reduksjonen i lavdekket. Det er i dette prosjektet utarbeidet arealstatistikk for de ulike vår-/høst og vinterdistriktene innen området.
Selv om dette prosjektet kun tar for seg de gradvise endringene i lavdekket som har skjedd på Finnmarksvidda gjennom de siste 15 årene, er dette et bevis på at satellittdata kan gi viktige bidrag til naturovervåking også i større skala. I Norge ble det igangsatt et overvåkingsprogram for reinbeiter i 1998. Satellittdata er valgt som en viktig informasjonskilde for overvåking av lavrike områder. NORUT Informasjonsteknologi er ansvarlig for satellittdata-delen av dette prosjektet. NINA har ansvaret for innsamling og bearbeiding av feltinformasjon.
Roger Kimo Jørgensen1 & Morten Tryland2
1Szt. Istvan University, Faculty of Veterinary Science, H-1078 Budapest, Hungary.
2The Norwegian School of Veterinary Science, Department of Arctic Veterinary Medicine, N-9292 Tromsø, Norway.
Paratuberkulose er en kronisk, progressiv tarmsykdom hos drøvtyggere forårsaket av Mycobacterium avium subsp. paratuberculosis. Karakteristiske trekk er kronisk granulerte lesjoner hovedsakelig i siste del av ileum, og sykdommen kan ende fatalt. Sykdommen smitter som oftest ved oralt opptak av mycobakterier fra faeces fra infiserte dyr. Reduksjon i vekt og fruktbarhet fører til store økonomiske tap (Cocito et al., 1994). Paratuberkulose har blitt diagnosert hos ville drøvtyggere i mange europeiske land, spesielt hos hjort (Cervus elaphus) i oppdrett (Nebbia et al., 2000; Godfroid et al., 2000). Diagnosering av subklinisk paratuberkulose er omfattende (Stabel et al., 1998). Bakteriekultur er det mest spesifikke bevis for infeksjon, men er tids- og arbeidskrevende. Serologiske tester mangler ofte både sensitivitet og spesifisitet og kryssreaksjoner med andre bakterier er problematisk. I forbindelse med slakting er polymerase kjedereaksjon (PCR) en egnet metode for å påvise bakteriene i vevsprøver. Suksess i utryddelsen av paratuberkulose avhenger av uttak av sykdomsbærere i flokken, og behandling av syke dyr blir av den grunn sjelden utført.
Litteratur
Cocito, C., Gilot, P., Coene, M., de Kesel, M., Poupart, P. & Vannuffel, P. 1994. Paratuberculosis. – Clinical Microbiology Review 7:328-45. Nebbia, P., Robino, P., Ferroglio, E., Rossi, L., Meneguz, G., & Rosati, S. 2000. Paratuberculosis in red deer (Cervus elaphus hippelaphus) in the western Alps. – Veterinary Research Communications 24: 435-43. Godfroid, J., Boelaert, F., Heier,A., Clavareau, C., Wellemans, V., Desmecht, M., Roels, S. & Walravens, K. (2000). First evidence of Johne's disease in farmed red deer (Cervus elaphus) in Belgium. – Veterinary Microbiology 77: 283-90. Stabel, J. R. 1998. Johne´s disease: a hidden threat. – Journal of Dairy Science 81: 283-8.
Ann-Marie Karlsson
Sveriges Lantbruksuniversitet, Institutionen för ekonomi, S-750 07 Uppsala (annmarie.karlsson@scb.se).
Syftet med denna del av mitt forskningsprojekt är att studera vikten av ekonomiska faktorer för renskötselföretagens långsiktiga och kortsiktiga mål med sitt företagande.
Eftersom renbete är en resurs som brukas gemensamt av flera renskötselföretagere är teorier om hur gemensamt brukade resurser långsiktigt kan utnyttjas intressanta. Oström, 1993 sammanfattar några faktorer som är viktiga för ett hållbart utnyttjande av en gemensam resurs. De är t.ex. att deltagarna är en homogen grupp med avseende på tillgångar, information, och mål. Liksom att deltagarna har samma uppfattning om problemen och hur man kan lösa dem. Inom beslutsteori kan ett beslut ses som en process som består av flera delar. Viktiga delar i beslutsprocessen är mål, problemupptäckt och problemdefinition, analys, val och implementering av lösning.
För att belysa frågeställningen ställdes bl.a. två frågor ställdes till ett urval av renskötselföretagare (se tabell 1.) Svarsprocenten var 63%.
De preliminära resultaten visar att renskötselföretagarna har gemensamma långsiktiga icke-ekonomiska mål med sin verksamhet. Företagarna kan personligen inte tänka sig att sluta som renskötselföretagere. Företagarna ser det också som viktigt att nästa generation fortsätter som renskötare. För de flesta renskötarna är slaktintäkterna viktiga för försörjningen. Det finns inget samband mellan hur viktigt det ekonomiska utfallet av nästa års slakt är och det mera långsiktiga målet att vara renskötare.
Tabell 1.
| Hur viktigt är det för dig att vara renskötare? | ||||
| Hur viktigt är det ekonomiska utfallet av varje års slakt för dig? | Jag slutar som renskötare om jag hittar ett arbete med högre inkomst | Jag kan personligen inte tänka mig att sluta som renskötare | Jag kan inte tänka mig att sluta och det är viktigt att nästa generation tar över | Samtliga |
| Nivån på slaktintäkterna spelar ingen roll för min försörjning | 3 | 3 | 5 | 11 |
| Slaktintäkterna ger endast ett litet tillskott till min försörjning | 6 | 12 | 23 | 41 |
| Slaktintäkter viktiga men jag kan kombinera med tjänst | 3 | 29 | 28 | 60 |
| Kombinationen av renslakt jakt fiske viktig för min försörjning | 5 | 30 | 62 | 97 |
| Slaktintäkterna är avgörande för min försörjning | 8 | 36 | 44 | 88 |
| Samtliga | 25 | 109 | 162 | 297 |
Nicole Kemper1, Ansgar Aschfalk2, Mauri Nieminen3 & Christiane Höller1
1 Institute of Environmental Medicine and Hygienics, Kiel University, Brunswikerstr. 4, D-24105 Kiel, Germany (nkemper@hygiene.uni-kiel.de).
2 Department of Arctic Veterinary Medicine, The Norwegian School of Veterinary Science, Tromsø, Norway.
3 Finnish Game and Fisheries Research Institute, Reindeer Research Station, FIN-99910 Kaamanen, Finland.
For å prøve ut og forbedre mikrobiologiske metoder ble 40 reinkalver fra reinforskningsstasjonen i Kaamanen, Finland, undersøkt etter vanlig standardfremgangsmåte for noen viktige patogene bakterier (resultater i parentes), Campylobacter spp. (0%), Enterococcus spp. (90%), Escherichia coli (100%), Salmonella spp. (0%) og Yersinia spp. (Y. enterocolitica 2,5%). Dessuten ble immunomagnetisk separasjon brukt for å undersøke forekomsten av parasitten Cryptosporidium spp. (0%). Videre ble PCR benyttet for å påvise sykdomsfremmende gener som koder for shigatoxin (0%), hemolysin (10%) og intimin (5%) i E. coli. Selv om hverken Salmonella, Campylobacter eller Cryptosporidium ble oppdaget i reinmøkka, kan de bakteriene som ble funnet, anses som mulig sykdomsårsak både i dyr og mennesker og bør tas med ved vurdering av intensiv reindrift.
Jorma Kemppainen, Juhani Kettunen & Mauri Nieminen
Finnish Game and Fisheries Research Institute, FIN-00721 Helsinki, Finland.
In the northern Finland reindeer is utilized in many ways. It is a source of highly-priced meat products, one of the key attractions in the northern tourism and an important aspect of the public image of the region.
Lately, the production of reindeer meat has been about two million kilos per year, and the producer price approximately five euros per kilo. The processing of the meat has, as an average, tripled the net revenue. Today, there are about 30 meat processing firms, most of which are small, family owned businesses located in the countryside. About a half of the reindeer meat is retailed in super- and hypermarkets. The value of the meat retail sales has been about 36-37 million euros. The value of slaughter by-products and souvenirs made of reindeer has annually been about at 4-5 millions euros.
The utilization of reindeer in tourism is significant. There are 30-40 reindeer firms with the combined net sales about 17 million euros. The firms organize reindeer rides and -safaris. They organize shows of reindeer and reindeer herding and sell reindeer products.
Finnish Game and Fisheries Research Institute has started a project with the goal to study the economic utilization of reindeer. The project aims at promoting competitiveness of reindeer industry and bringing in knowledge that assists the development of the strategy for reindeer husbandry, decision-making and introducing new innovations and forms of activity.
The project started in December 2001 by publishing the preliminary report. In the report the forms and extent of economic utilization of reindeer are mapped out, reindeer products described and historical development of reindeer husbandry analyzed. During the last years the development aspects of reindeer husbandry have been fast reducing the amount of reindeer owners, increasing of winter feeding of reindeer and mushrooming small-scaled processing industry. In the last five years the amount of reindeer owners have reduced from 7200 to 5700 owners. The supplemental feeding of the animals has become common even in north. Today, the reindeer herding is based on natural pastures only in the most farthest areas.
In this year it is aim to design a research program concerning economic utilization of reindeer for years 2003-2007. The program will be carried out as a co-operative project under co-ordination of the Finnish Game and Fisheries Research Institute. The main themes for research are 1) Reindeer husbandry as a part of society, 2) Production of reindeer meat, 3) Reindeer and tourism, 4) Reindeer products and 5) Subjects that aid research. Research program will be prepared by organizing seminars. Research program of economical utilization of reindeer will be ready in the beginning of the year 2003.
Heidi Kitti1 & Timo Kumpula2
1Arctic Centre, University of Lapland Rovaniemi, PL 122, FIN-96101 Rovaniemi (Heidi.Kitti@metla.fi).
2Department of Geography, University of Oulu, PL 3000, FIN 90014 Oulu.
Traditional ecological knowledge (TEK) is based on indigenous peoples’ own locally developed practices of resource use. Several examples in Canada illustrate the utility of applying TEK in the context of scientific research. It provides for a more holistic view by employing local ecological and historical knowledge of a particular area.
Remote sensing has been used in reindeer pasture inventories since 1980s. In these inventories, botanical fieldwork has been incorporated into remote sensing data. Pasture classes have been developed from visible patterns associated with different types of ground cover. Such inventories have provided geographic knowledge about quantity and quality of pastures in Lapland. The data in these studies have usually been derived Landsat TM images with 30 meter resolution.
The aim of the present study is to classify reindeer pastures in the Näkkälä reindeer herding district via systematic comparison of TEK and remote sensing data. These different types of knowledge are to be valued equally in the search for a more complete understanding of the pastures. This will serve to involve local people in the research and scenario development to anticipate and plan for future changes.
Methods used in studying TEK derive primarily from social sciences. They include thematic interviews and participant observation. The main themes are the seasonal exploitation of pastures throughout the year and qualitative classification of pastures. Reindeer herders will also map the areas grazed by their reindeer from their own perspective. Interviewing began in summer 2001 and will continue in winter and spring 2002.
Pasture inventory will be accomplished by using high resolution IKONOS 2 satellite images (4 meter resolution) and botanical ground truthing. Pasture type classification is based on vegetation types and their suitability as either summer or winter pasture. Fieldwork started in summer 2001 and will continue in summer 2002.
Maps based on herders’ knowledge will be translated into the GIS program (ARC/INFO). One option will be to compare herders’ maps to the remote sensing based maps. One interesting thing to see will be how winter and summer pasture resources differ according to these contrasting methods of mapping. The study aims to provide new knowledge regarding the utility of the latest remote sensing technology for creating high quality maps relevant to contemporary reindeer management. It will also make available new information about the factors that should be taken into account when employing remote sensing for reindeer pasture mapping in particular and pasture mapping in general.
Jouko Kumpula1, Stéphanie C. Lefrère2 & Mauri Nieminen1
1Finnish Game and Fisheries Research Institute, Reindeer Research Station, FIN-99910 Kaamanen, Finland (jouko.kumpula@rktl.fi).
2René Descartes University, Animal & Human Biosociology Department (Paris V)-12, rue de l’ecole de médicine, 75270 Paris Cedex 06.
In the main part of the winter reindeer has to forage in the snow. Although digging work (cratering) is an essential part of the foraging of reindeer in winter, relatively few studies have been made on it. Our aim was to investigate the technique, speed and amount of digging work and grazing by reindeer in woodland lichen pasture. From the middle of February 2001 until the end of April altogether eight unpregnant reindeer females were kept on freely grazing in the fenced area (20 ha) in the reindeer research station, in Kaamanen. Two third of the fenced area were dry pine forest in which the amount of lichens in the previous autumn was on average 600 kg DM/ha. Digging work, foraging and activity of reindeer were observed and measured on the daytime (from dark to dark) during the two separate periods on February (15 days) and April (19 days). Body mass of reindeer and snow conditions were monitored during the experiment. There were very easy snow conditions in winter 2000-2001. Snow depth on lichen pasture inside the fence was on average 31.1 cm and snow density 159 g/dm3 on the beginning of February. On the beginning of April, snow depth was 41.8 cm and snow density 239 g/dm3. During the daytime on February reindeer spent 39.8% digging/grazing, 1.0% browsing, 21.0% lying, 25.9% standing and 12.3% walking/running. On April, they spent 29.8% digging/grazing, 5.2% browsing, 40.3% lying, 15.4% standing and 9.3% walking/running. During the actual grazing period, reindeer foraged (dug and grazed) within a certain repeated rhythm, which total length was on average 30.2 s on February and 35.9 s on April. Within this rhythm on February, reindeer made first on average 6.8 pawings and then used 21,5 s for grazing. On April, reindeer made first on average 9.5 pawings and then used 29.4 s for grazing. The speed of pawing was on average 1.5 pawings/s on February and 1.7 pawings/s on April. During the digging work, reindeer used both of the front foots equally. Size of the grazed area within a single crater was on average 1.51 m2 on February (snow depth mean in crater 38,3 cm) and 1.40 m2 on April (snow depth mean in crater 44,3 cm). Size of the grazed area within a single crater (m2) was dependent on the total foraging time (s) used per crater (R2=0.51, y=-0.008x+0.0196x0,9, n=35, P<0.001). The mean body mass of reindeer was 67.1±2,67 kg on the mid of February and 64,9±2,98 kg on end of April. If the reindeer had foraged in same way during the whole 24 hours as observed on the daytime, reindeer would have dug and grazed ca. 66 m2/24 h/one reindeer during the observation period on February when the mean weight change of reindeer was actually +50,0 g/24 h/one reindeer. Calculated in the same way, reindeer would have dug and grazed ca. 59 m2/24 h/one reindeer during the observation period on April when the mean weight change of reindeer was –26,3 g/24 h/one reindeer.
Timo Kumpula, Angela Manderscheid & Alfred Colpaert
Department of Geography,University of Oulu, PL 3000, 90014 Oulu, Finland (timo.kumpula@oulu.fi).
Intensive grazing causes changes to pastures. Difference in grazing intensity is not easy to detect from satellite images. Grazing intensity are more visible in treeless areas. This is the case in Northern Lapland and the Tibetan plateau. Usually ungulates like yaks and reindeer forage mainly the vegetation of the field layer. Ground lichens (Cladina sp.) are important winter forage to reindeer. When the percent coverage of lichens is high, lichen pastures are visible in satellite images with whitish shades. In Tibetan plateau grasslands yaks and sheep browse grasses, forbs and sedges. Grazed or ungrazed pastures are possible to detect comparing intensity of near infrared (NIR) reflectance in satellite images. In grazed areas NIR amount is lower and vice versa.
Grazing intensity may become visible if there is some natural (eg. rivers, lakes, mountain ridges) or manmade barrier that divides pastureland. Most common manmade barriers in are fences. Fences can be set up for pasture separation into winter and summer areas or to separate herding communities. Borders between countries are in many cases fenced to prevent humans and animals from crossing.
Our research area on the Tibetan plateau, Dzoge, much of the pastures have been divided between the nomadic families. The fencing of the areas has been intensive since the middle of 1990s. Especially winter and summer pastures have been separated. The increase of the herd size has affected on pasture condition and there are many visible signs of erosion and degradation in satellite images and in the field.
In Finland differences in grazing intensity between herding districts are in most cases not visible. However along the border area between Finland and Norway the difference between grazing intensity is clearly visible in satellite images. The reindeer fence along the border was built in the 1950s. The Finnish side has been both in summer and winter use while the Norwegian pastures are only used in winter. Trampling and overgrazing by reindeer has degraded Finnish lichen pastures.
In the forest area of Finnish Lapland forestry is the main land user that affects pastures. Clear cuts area visible in satellite images tens of years after harvesting timber. Forest management includes also extensive road building to remote areas.
Stéphanie C. Lefrère1,2 Jouko Kumpula2 & Mauri Nieminen2
1René Descartes University, Animal & Human Biosociology Department (Paris V)- 12, rue de l´école de médecine – 75270 Paris Cedex 06, France (stephanie.lefrere@rktl.fi).
2Finnish Game and Fisheries Research Institute, Reindeer Research Station, FIN-99910 Kaamanen, Finland.
Our main aim was to figure out if hierarchy would change in a female group according to dominance relationships throughout three different types of interactions: aggressiveness, theft of crater and positive contacts between individuals (for ex. cares, tolerate proximity). At same time we studied activities and feeding behaviour at crater sites. For instance, we tried to look if there were differences in activities between individuals with different social rank.
8 female reindeer, living on natural food in a 15 ha enclosure in the fence of the Reindeer Research Station (FGFRI) were studied at two different periods (February and April) in winter 2000-2001. Altogether 5 females were also equipped with heart rate system in order to record cardiac rhythm during one week in each observation period.
Activities were collected through 15 minutes focus on each individual. Thus, observed variables were digging a crater, walking, running, standing, laying, browsing. Social dominance was studied by the mean of 30 minutes scanning of the group from 2 to 5 hours per day in order to establish the hierarchy and its evolution between two months. Patterns as aggressiveness and accessibility to crater, leadership in the group, initiation of main activities were considered.
Veikko Maijala, Harri Norberg, Jouko Kumpula & Mauri Nieminen
Finnish Game and Fisheries Research Institute, Reindeer Research Station, Fin-99910 Kaamanen, Finland.
Calf production is an important measure for reindeer husbandry in Finland. From the 1970's calf slaughter developed to a main production strategy, and nowadays over 70% of all slaughtered reindeer are calves. Calf production (calves/100 hinds) varies temporally and spatially. There is also large variation in the mean slaughter weight of calves in different parts of the Finnish reindeer herding area. Stochastic mechanisms such as weather conditions may strongly affect reproduction, survival and weight gain in reindeer stock. However, there are also many other important factors such as annual herd structure, management strategies, condition of pastures, maternal characteristics and qualities of offspring, which should be studied. Also predation needs to be studied in connection with calf production. The aim of this study was to study calf production in nine Finnish reindeer herding districts by assessing pregnancy rates, calf-% during summer and slaughter season, and rates and causes of mortality during 1999-2001.
The study reindeer were marked individually: hinds with numbered plastic collars and calves with plastic ear-tags. In three of the study districts calves were also equipped with mortality indicating radio transmitters fixed in flexible collar. The total number of hinds in the study was 4455 in 1999-2001. Altogether 1255 calves were fitted with mortality transmitters during 1999-2001, and 2 145 were marked with ear-tags. Survival of marked calves was followed using telemetry in the field and recording presence/absence -data at round-ups (both ear-marking and slaughter). Weighing and measurements of study animals were carried out before and at calving in spring, in connection with earmarking during summer and at round-ups during autumn and winter. Slaughter weights of marked calves were collected with assistance of the reindeer herding districts. The pregnancy rates were studied using ultrasound device in eight reindeer herding districts in January 2000.
Pregnancy rate of total 1265 hinds was 92.8% (range by districts 85.2-97.4%). Young hinds (2-3-year old) had lower pregnancy rates (87.0%) compared with older hinds (4-10-years old: 94.1%; >10-years old: 94.6%). The calf-% of studied hinds in the earmarking of the subsequent summer in 2000 was on average 83% (n=1 373 hinds, 7 districts; range by district 61-91%), and 85% (n=803 hinds, 4 districts; range 72-90%) in 2001. The eventual calf production was recorded in conjunction with round-ups, and was on average 76% in the whole studied group of hinds (n=1 315, 8 districts; range 49-89%) in 2000 and 73% (n=634, 4 districts; range 57-83%) in 2001.
Both live and slaughter weights of calves in the group of young hinds (2-3-year old) were significantly lower (P<0.001) compared with calves of older hinds. The autumn weights of calves reared by hinds in good body condition during previous autumn were higher compared with calves of hinds in moderate/low body condition (P<0.01). Calves born earlier and with higher birth weight had higher autumn weights compared to calves born later and smaller. The hinds with better body condition were heavier compared to those with lower body condition (P<0.001).
Calf mortality in different study areas varied between 3-22% in 1999-2001. According to the results from telemetry studies in the northern district of Ivalo, the most significant single cause of mortality was predation by golden eagle (41% of all mortality cases among radio-collared calves), while in the southeastern district of Oivanki the biggest mortality factor was brown bear (17% of mortality cases). However, additional 50% of all observed cases of mortality in Oivanki were connected with brown bear, but due to inadequate calf remains were classified unknown. In Ivalo mortality was evenly distributed between June-August, but in Oivanki most of the dead calves were found during first two weeks after radio-collaring in May-June. Calf weight at birth and at earmarking was the only character of radio-collared calves explaining their survival. The summer weight of the calves killed by golden eagles in Ivalo (8.9 kg, S.D.=1.7, n=16) was significantly lower compared with calves that survived (11.7 kg, SD=2.7, n=586; P<0.001). The birth weights of bear-killed calves in Oivanki (6.8 kg, SD=0.6, n=6) were lower than weights of calves that survived (7.3 kg, SD=1.1, n=132), but the group means did not differ significantly (P=0.275). However, when cases with bear scavenging and confirmed bear-kills were combined, the mean birth weight of calves in combined group (6.7 kg, SD=0.9, n=24) differed significantly from calves that survived (P=0.012).
Roger Malm1, Jon Moen1 & Öje Danell2
1Inst. för ekologi och geovetenskap, Umeå Universitet, 901 87 Umeå, Sverige.
2Inst. för husdjursgenetik, Sveriges Lantbruksuniversitet, Box 7023, 750 07 Uppsala.
En vetenskapligt baserad förvaltningsmodell är beroende av kvantitativa data på status och dynamik hos den resurs som förvaltas. En kritisk faktor i ett betesförvaltningssystem för renar är den mängd marklavar som finns i vinterbetesområdet. För att kunna skatta detta måste man använda icke-destruktiva metoder för att kunna beräkna biomassa från täckning och/eller mått på lavhöjd. Detta kräver att det finns dokumenterade förhållanden mellan täckning och biomass för de arter som man är intresserade av.
Vi studerade fyra viktiga födoarter för ren: Cladina stellaris (fönsterlav), Cladina arbuscula (gulvit renlav), Cladina rangiferina (grå renlav) och Cetraria islandica (islandslav). För varje art mätte vi täckning och lavhöjd i 50 x 50 cm rutor, och sedan skördade, torkade och vägde biomassan i dessa rutor. Rutor valdes subjektivt så att de var så nära till monokulturer som vi kunde komma och så att vi täckte in hela gradienten från hårt betade rutor till tjocka lavmattor. Vi mätte täckning enligt fem olika metoder för varje ruta: visuell skattning av täckningsgraden, förekomst i 36 smårutor inom varje ruta (bara förekomst, täckande minst 50% ar smårutan, eller täckande 100% av smårutan), samt genom punktfrekvens (25 punkter). Lavhöjd mättes med pinnen som användes till punktfrekvensen i alla 25 punkter, och skattades sedan som ett medelvärde på alla 25 punkter, ett medelvärde på 5 punkter, eller värdet i mittpunkten. Detta gav 15 olika kombinationer av täckning och höjd som vi beräknade lavvolym på. Denna volym relaterades till biomassa med linjära regressioner.
Förklaringsgraden var generellt hög i alla regressioner (vanligtvis ca 80-90%) och inga indikationer på icke-linjära samband kunde ses. Alla olika skattningar av täckning, förutom förekomst med 100% täckning i smårutorna, gav liknande samband, medan förklaringsgraden sjönk snabbt med sämre skattningar på lavhöjden. Vi gjorde också linjära regressioner på medellavhöjd (skattat med 25 punkter) och biomassa vilket gav ett lika starkt samband som regressionerna med volym och biomassa. Funktionerna för de tre Cladina-arterna var generellt väldigt lika medan funktionen för Cetraria islandica avvek något från de andra tre.
Baserat på dessa resultat föreslår vi en metod för att skatta biomassa där lavhöjd mäts på ett slumpmässigt eller regelbundet sätt över hela det område man vill undersöka. Medellavhöjd i området beräknas från dessa mätningar och lavbiomassa beräknas med hjälp av de linjära regressionerna.
Jarno Mikkola1, Virve Väisänen1, Alfred Colpaert1, Jouko Kumpula2, Marja Anttonen1, Mauri Nieminen2 & Olavi Heikkinen1
1Oulun yliopisto, Maantieteen laitos, PL 3000, FIN-90014 Oulun yliopisto, Finland (jarno.mikkola@oulu.fi).
2Riista- ja kalatalouden tutkimuslaitos (RKTL), Porotutkimusasema, FIN-99910 Kaamanen, Finland.
Changes in reindeer herding and other forms of land use have affected reindeer husbandry in many ways. Intensified utilization of land resources threatens the undergrowth, state of forests and the nature as a whole. Both internal and external development and pressure are a cause of continuous change of reindeer husbandry. Thus studying pastures is important to maintain the sustainable use of pastures. It has recently been stressed in the Finnish media, that studying interactions and linkages between various forms of land use is important as well. The main objective of this study is to analyse interactions between reindeer husbandry and other use of natural resources and to adjust them together in a sustainable way. Study area consists of four reindeer management districts in Northern Finland. The aim is to develop a theoretical model for a land use interaction analysis system (LUIAS) to evaluate and valuate the various uses of natural resources in respect to reindeer husbandry. The model will be versatile taking into account possible biological, economical and reindeer management components. LUIAS-model will be extended to fit other forms of land use by changing the key land use in the model, and tested by using empirical data. Geographical Information System (GIS) will be an integral tool in data acquisition and description. The practical application of this project is to provide information beneficial to reduce competition and conflicts between reindeer management, silviculture and other land use administrations and thus help different human activities to adapt to each other and to the carrying capacity of the area.
Jon Moen1, Lars Edenius2 & Karin Aune1
1Inst. för ekologi och geovetenskap, Umeå Universitet, 901 87 Umeå, Sverige (jon.moen@eg.umu.se).
2Inst. för sloglig zooekologi, Sveriges Lantbruksuniversitet, 901 83 Umeå, Sverige.
Framtida klimatförändringar kan potentiellt förändra vegetationsmönstren i fjällen på ett drastiskt sätt. Detta projekt fokuserar på potentiella förändringar i trädgränsens läge på ett 100-års perspektiv baserat på klimatdata från SweClim. Vi antog att trädgränsens läge är klimatbestämd, att fjällbjörk har potentialen att svara snabbt på förändringar i klimatet, samt att förändringar i klimatet därmed innebär en förflyttning av trädgränsen. Data på förändringar i sommartemperaturen från två olika klimatscenarier användes (rutstorlek 44 x 44 km). Trädgränsens läge, dvs där kontinuerlig björkskog går över till trädlös hed, bestämdes från digitala kartor och en digital höjdmodell. Vi använde en temperaturgradient på 0.6o/100 m höjdförändring för att överföra temperaturförändringar till förändringar i trädgränsens läge. Analysen täcker hela fjällkedjan men vi kommer att exemplifiera med resultat från Marsfjället, Västerbotten.
Förutsägelser om temperaturförändringar från klimatmodellerna varierade mellan 1.9o och 3.5o, vilket innebär en hödjökning för trädgränsen med 317 till 583 meter. Det kommer att innebära att bara 7.5% till 0.4% av dagens kalfjäll kommer att återstår, vilket måste ses som en kraftig förändring av det alpina ekosystemet. Även en mycket mer konservativ förutsägelse av en 100 m höjdökning av trädgränsen resulterar i en förlust av mer än hälften av kalfjällsarealen inom det undersökta området, vilket kommer att få stora återverkningar på markanvändning, såsom renskötsel och turism.
Vi vet att några av våra antaganden håller inte, men vi har inget data att kvantifiera med hur mycket det avviker. Till exempel så kan man förvänta sig att renbete under sommaren kan stoppa, eller åtminstone försinka, koloniseringen av fjällbjörk på kalfjället, men vi kan inte uppskatta hur stort betestryck som behövs för detta eller under vilken tidsskala detta sker.
Erling Moxnes1, Öje Danell2, Eldar Gaare3 & Jouko Kumpula4
1Informasjonsvitenskap, Universitetet i Bergen, Norway (Erling.Moxnes@ifi.uib.no).
2Dept of Animal Breeding and Genetics, Swedish University of Agricultural Sciences, Uppsala, Sweden.
3Norsk institutt for naturforskning NINA), Trondheim, Norway.
4Finnish Game and Fisheries Research Institut (RKTL), Reindeer Research Station, Kaamanen, Finland.
Beslutsredskapet är inriktat på anpassningen av renhjordar till tillgängliga vinter- och sommarbetesresurser inom ett betesområde. Tidigare studier har visat att förvaltningen i praktiken försvåras av den inbyggda dynamiken i systemet och bristen på exakt information. Vidare är formella analyser i syfte att finna optimala hjordstorlekar och optimala lärande strategier svåra att utföra och förklara för beslutsfattare. Detta är i stor utsträckning ett informationsproblem.
Vi presenterar ett beslutsredskap som fångar de viktigaste resultaten från tidigare normativa studier och är tillräckligt enkelt för att kunna användas i praktiken. Beslutsredskapet hjälper användaren att organisera tidsserieinformation så att de kan bli direkt användbart för beslutsfattande. Uppbyggnaden inklusive inbyggda ekvationer är svår att redovisa i populär form. I beslutsredskapet ingår dock en träningssimulator som underlättar inlärning och korrekt användning av det. Förhoppningsvis skall simulatorn kunna skapa den nödvändiga intuitionen utan konkret kännedom om den underliggande matematiken.
Vi presenterar fallstudier från de nordiska länder där redskapet använts. Redskapet och simulatorn kommer att finnas tillgängliga för prövning under konferensen.
Mauri Nieminen1, Jouko Kumpula1 & Alfred Colpaert2
1Finnish Game and Fisheries Research Institute, Reindeer Research Station, FIN-99910 Kaamanen, Finland (mauri.nieminen@rktl.fi).
2University of Oulu, Dept. of Geography, FIN-90570 Oulu, Finland (alfred.colpaert@oulu.fi).
The wild forest reindeer (Rangifer tarandus fennicus) were reintroduced from Kuhmo (today about 2000 individuals) to Salamajärvi area in central Finland 1979 and 1980. The main population from which these reindeer originated, comprising 6000-10 000 individuals, lives in Russian Karelia. The reintroduced wild reindeer were kept in a 15-ha enclosure of Koirasalmi in Kivijärvi until 1984, but their offsprings released into wild since 1981. At present there are about 900 wild forest reindeer in Salamajärvi area in central Finland.
Knowledge about quantity and quality of pastures and also the amount of natural forage resources of wild forest reindeer in the new area are important. This pasture inventory was conducted in Salamajärvi area in 1996. A total of 136 field test sites were evaluated. Pasture condition and amount of forage plants was evaluated on the basis of these test sites. Pasture types and areal extend were mapped using Landsat 5 TM satellite images. The images were classified using supervised classification methods. The land area and the quantity of lichens ranges were calculated using ARC/INFO software. Autumn and winter pasture areas, amount of forage plants and condition of pastures and also the amount of forage resources available per wild reindeer were compared to the previous inventory results in the whole reindeer herding area and especially to the results of the southernmost Halla co-operative.
According to the classification, the lichen-dominated ranges covered 21.3% and arboreal lichen ranges (old and mature conifer forests) 19.2% of whole inventoried area (253 109 ha). The whole bog area was 106 066 ha (41.9% of inventoried area) and deciduous forest area 25 129 ha (9.9%), both of them are important summer pastures for wild forest reindeer. The proportion of bogs in whole Finnish reindeer herding area is on average 34.5% and in Halla co-operative 39.3% (Kumpula et al., 1999). The mean percent cover of lichens was 27,8%, mean height 46.1 mm and calculated biomass 1196.0 kg/ha on lichen pastures. The proportions of different lichen species on lichen cover were: Cladina rangiferina 46.2%, Cladina mitis 30.9%, Cladina stellaris 5.0%, Cladonia uncialis 0.7 and Cladonia spp. 1.4%. The available amount of arboreal lichens (under 2 meters) was 1.0-1.4 kg/ha in different pine forests and 5.8 kg/ha in spruce forests. The proportions of different grasses and Deschampsia flexuosa (hair grass) were 4.7 and 5.9% on lichen pastures. Grass dominated cutting area was 8.8% of inventoried area, and mean amount of Deschampsia flexuosa was 792 kg/ha in cutting areas, 162 kg/ha in young pine forests and 422 kg/ha in deciduous forest areas.
The inventory results indicate, that lichen pastures in Salamajärvi area were in good condition especially on very dry pine forests, and especially calculated biomass of lichens was much higher than values in Finnish reindeer herding area and also in Halla co-operative nearby Kuhmo wild forest reindeer area. The mean percent cover of lichens on lichen pastures in whole reindeer herding area was 27.6%, mean height 18,1 mm and calculated biomass only 349.0 kg/ha. In Halla co-operative the respective averages were 34.1%, 35.6 mm and 799.4 kg/ha (Kumpula et al., 1997).
Antti Oksanen
National Veterinary and Food Research Institute EELA, Oulu Regional Unit, P.O.Box 517, FIN-90101 Oulu, Finland (antti.oksanen@eela.fi).
Echinococcus granusosus is a cestode parasite species (or a species group) having canid carnivores as definitive hosts and various herbivores as intermediate hosts. The infection is considered harmless and symptom-free in the definitive host, but in the intermediate host, the parasite causes so-called hydatid cysts in lungs or other internal organs. Humans may serve as accidental intermediate hosts following ingestion of parasite eggs originating from definitive host faeces. Even 15 litre hydatid cysts have been reported. Apparently, the dog/sheep cycle strain parasite is the one most dangerous to humans.The “cervid strain”, also referred to as E. granulosus canadensis, is regarded as circumpolar, but the genetic similarities and differences between North American and Eurasian parasites are still unresolved. In Canada, the parasite appears to be very common in the moose (Alces alces), with prevalences from 30% to 60% having been reported. However, based on published reports, cystic echinococcosis is not regarded as a serious public health hazard in Canada.
Echinococcosis has been known in northern Norway for a century, but clinical human cases have been rare. However, in the 1950s, 17 cases were recorded amongst the 1700 people of Kautokeino. In reindeer, infection was common, with 10% prevalence in 2200 reindeer investigated on slaughter. As the parasite clearly had a dog/reindeer cycle, control was based on treating dogs with arecoline and later praziquantel, and improving slaughter hygiene to prevent dogs from being infected. This worked very well, and in 1975/76, the prevalence had decreased to 1.5%, and in 1980/81 to 0.1%. In Sweden, a prevalence of 1.6% was reported in the early 1970s. In the late 1990s a few reindeer were found infected in Sweden.
In Finland, situation was rather similar to that in Sweden, until in the 1990s, meat inspection started to reveal infected reindeer in the easternmost parts of the Finnish reindeer husbandry area. The number of infected animals has varied around 10 of the about 100 000 reindeer slaughtered yearly. No infected dogs have been found in spite of active search. In the wolf, in the other hand, parasites have been demonstrated. In Jona in the western part of Kola Peninsula, local veterinarians told in 1997 that water-filled cysts were frequent in the lungs of slaughtered reindeer. They also told that wolves were common in the area.
In 2001, moose lungs were collected from hunters from different districts in Finland, including Kuusamo, which is in the middle of the area where reindeer cases have been found. Amongst the 50 animals from Kuusamo, one adult moose cow was found infected. The National Food Agency has recently requested a risk assessment of E. granulosus in Finland. The assessment will be prepared by an expert group with members from research institutions EELA, METLA (Finnish Forest Researh Institute), the Finnish Game and Fisheries Research Institute and the University of Helsinki. Emphasis will be given to matters such as the safety of wild berries and mushrooms and to the treatment of moose offals, for example.
Jani Rytkönen1, Kaija Valkonen1, Tapani Alatossava1 & Mauri Nieminen2
1Biotechnology Laboratory, University of Oulu, FIN-88600, Sotkamo, Finland.
2Reindeer Research Station, Finnish Game and Fisheries Research Institute, FIN-99910, Kaamanen, Finland.
Betalactoglobulin (BLG) is the main whey protein in most ruminants. In its native state BLG consists of two identical subunits (162 amino acids) with a molecular mass of 18 kDa. BLG does not appear in human milk and is therefore among the first foreign proteins children are disposed to. Since the immunologic system of young children is in the process of development, bovine BLG may cause allergic reactions that affect up to 2-5% of infants thus making cow's milk allergy (CMA) one of the most significant food allergies. Our aim was to purify BLG from reindeer milk and to characterize its biochemical properties, and later on by using this data to investigate its allergenic potential.
Reindeer milk was obtained from the Reindeer Research Station (Kaamanen, Finland). Milk fat was removed by centrifugation, and caseins and other whey proteins by isoelectric precipitations at pH 4.6 and at pH 2 while BLG remained in the supernatant and was further purified by gel filtration (Superdex-75) and by ion-exchange chromatography (Uno Q-1). Isolated BLG was characterized with 12% SDS-PAGE, native PAGE and isoelectric focusing, and was identified with polyclonal antisera to bovine BLG. The amino-terminal sequence of purified BLG was determined with the ABI 477 A sequensator (University of Turku, Finland). Amino acid analyses were performed at Commonwealth Biotechnologies inc. (Richmond, VA, USA).
BLG isolated from reindeer milk by using isoelectric precipitations, gel filtration, and ion-exchange chromatography was pure and free of other reindeer milk proteins. Estimated BLG concentration in reindeer milk was about two to four g/l while the respective value for bovine milk BLG is about three g/l. The amino acid composition of reindeer milk BLG resembles that of bovine milk BLG. Interesting is that reindeer milk BLG seems to contain only three cysteines, while the bovine BLG contains five cysteines. This may affect the three dimensional structure of reindeer BLG since cysteines play an important role in the formation of the three-dimensional structure of BLG. The sequence homology between reindeer and bovine milk BLG is at the same level as with the other ruminants (some 90%), since only three differing amino acids were found among the 26 N-terminal amino acids of reindeer and bovine BLG investigated in this study.The molecular mass of reindeer milk BLG is about 18 kDa, as estimated by gel filtration, amino acid composition and SDS-PAGE, and is similar to that of bovine milk BLG. The isoelectric point of reindeer milk BLG estimated by isoelectric focusing was about 4.9 and is lower compared to that of bovine BLG. To summarize the molecular masses of both reindeer and bovine BLG are similar, but the isoelectric points differ indicating charge differences between the two proteins. Interesting is also that only one non-glycosylated genetic variant was detected in BLG purified from reindeer milk. Since the antisera to bovine BLG cross-reacted with BLG isolated from reindeer milk, some immunological characteristics of reindeer and bovine milk BLG probably resemble each other. To our knowledge BLG has not been isolated previously from reindeer milk. However, further studies are needed to examine if the structural differences detected in this study affect the allergenic properties of reindeer milk BLG as compared to those of bovine milk BLG.
Lars Rönnegård1, Pär Forslund2 & Öje Danell1
1Dep. of Animal Breeding and Genetics, SLU, S-750 07 Uppsala, Sweden (lars.ronnegard@hgen.slu.se).
2Dep of Conservation Biology, SLU, S-750 07 Uppsala, Sweden.
Syftet med vår studie var att skatta livstidsmönster av vajvvikter, reproduktion och kalvvikter, och att skatta beroenden mellan dessa egenskaper. Vi utnyttjade data insamlat av renskötare i Ruvhten Sijte (tidigare Tännäs Sameby) mellan åren 1986 och 1997. Materialet bestod av 8056 kalvvikter (höst) och 3449 vajvikter (vinter). En vaja med kalv vägde 3,1 kg mindre än en vaja utan kalv. Regressionskoefficienten mellan kalvens vikt och vajans vikt var 0,26, dvs en ökning av vajvikten med 10 kg ökar kalvens vikt med 2,6 kg. Skillnaden i vikt mellan han- och hon-kalvar var i genomsnitt 2,86 kg, men skillnaden var något mindre för kalvar med unga mödrar (2 till 4 år). Kalvningsprocenten för vajor i åldrarna 4 till 10 år var 73%. Kalvningsprocenten beräknades som den procent av vajorna vägda på vintern som hade kalv vid kalvmärkningen påföljande sommar. Vi fann även tydliga mönster över hur vajans vikt, kalvningsprocent och kalvvikter utvecklas med vajans ålder. Vi ämnar att utnyttja resultaten till att simulera dynamiken i en renhjords produktion, och därmed kunna studera hur utnyttjandet av märkningssystem och selektion påverkar kalvvikter och kalvningsprocenten.
Sabine Sampels, Jana Pickova & Eva Wiklund
SLU; Inst. för livsmedelsvetenskap, Box 7051, 750 07 Uppsala, Sverige (sabine.sampels@lmv.slu.se).
Renskötseln i Skandinavien är baserad på utnyttjandet av naturliga beten varifrån renen vanligtvis tillgodoser hela sitt näringsbehov. Renen är väl anpassad till ett liv i arktisk miljö med snö under stora delar av året och därför varierar också renens diet märkbart under året. I vissa områden utfodras slaktrenar under vintern dels för att sänka innehållet av radioaktivt cesium i köttet och dels för att förbättra slaktkroppskvaliteten. Vid utfodringen används kommersiellt renfoder (pellets) kombinerat med hö, ensilage eller lav. i tidigare studier har vi genom att utföra smaktester med expertpanel och konsumentundersökningar visat att renköttets smak påverkas av vilken typ av foder renarna konsumerat (Wiklund et al., 2002). I en pilot-studie har vi också demonstrerat hur renköttets fettsyrasammansättning påverkats av utfodring (Wiklund et al., 2001).
Totalt ingick 16 renkalvar (8 handjur och 8 hondjur, ålder ca. 10 mån) i undersökningen. Djuren hade utfodrats med ett kommersiellt pelletterat renfoder (Renfor Bas, Lantmännen Fori, Holmsund, Sverige) under två månader före slakt. Vid slakt (ca. 45 min. post mortem) togs prover från höger M. semimembranosus (innanlår) som frystes direkt i –20 °C. Dagen efter slakt togs hela vänster M. semimembranosus från slaktkroppen, delades i två delar och en av delarna valdes slumpmässigt ut för att varmrökas. Före rökningen injecerades saltlag i köttet och saltningen pågick i 3 dygn. Köttet sköljdes sedan och torkades i ca. 2 tim i 40 °C, innan det varmröktes i 80 °C till en innertemperatur på 65 °C. När köttet svalnat togs prover som frystes i –20 °C. Proverna transporterades frysta till SLU i Uppsala där de förvarades i –80 °C.
Fettsyrasammansättningen i proverna analyserades med gaskromatografi (GC). Fettet extraherades med en lösning innehållande hexan och isopropanol (3:2), separerades i en polär och en neutral fraktion och metylerades innan proverna injecerades i GCn. Analyser av vitamin E (a- och y-tokoferol) och vitamin A (retinol) gjordes med HPLC. Köttproverna homogeniserades i metanol och askorbinsyra och förtvålades sedan i kaliumhydroxid i 20 min och 70 °C. Vitaminerna extraherades sedan med hexan, lösningsmedlet avdunstades och vitaminerna löstes i ett medium anpassad för HPLC-analys (95% metanol/acetonitril (1:1) och 5% kloroform).
Fleromättade fettsyror är känsligare för oxidation än mättade fettsyror, vilket gör att kött med högt innehåll av fleromättat fett är betydligt ömtåligare vid processing och långtidslagring. Resultaten från denna studie visade dock att innehållet av omättade fettsyror inte minskade efter varmrökning i den omfattning vi hade förväntat oss. Detta kan förklaras med att askorbat (vitamin C) - som är en antioxidant – ingick som en ingrediens i saltlagen som användes före rökningen. Innehållet av vitamin E (y-tokoferol) och vitamin A (retinol) i köttet minskade signifikant efter varmrökning.
Från denna undersökning kunde vi dra slutsatsen att den använda rökningsprocessen var skonsam och inte förändrade köttets näringsmässiga värde så mycket som vi hade förväntat oss.
Referenser
Wiklund, E., Pickova, J., Sampels, S & Lundström. K. 2001. Fatty acid composition of M. longissimus lumborum, ultimate muscle pH values and carcass parameters in reindeer (Rangifer tarandus tarandus L) grazed on natural pasture or fed a commercial feed mixture. – Meat Science 58: 293-298. Wiklund, E., Johansson, L., Rødbotten, M. & Malmfors, G. 2002. Sensory meat quality, ultimate pH values and carcass characteristics in reindeer (Rangifer tarandus tarandus L) grazed on natural pasture or fed a commercial feed mixture. (sendt til publisering).
Per Sandström1, Leif Hemberg2 & Tina Granqvist Pahlén1
1SLU, Inst. för skoglig resurshushållning och geomatik, S-901 83 Umeå (per.sandstrom@resgeom.slu.se).
2Skogsvårdsstyrelsen, Volgsjövägen 27, S-912 32 Vilhelmina (leif.hemberg@svsac.svo.se).
Projektet präglas av ett användarstyrt arbetssätt, där resultatet i stor utsträckning kommer att vara beroende av samebyarnas insatser. Syftet är att genom kartläggning, vegetationsklassningar, fält-in-ventering samt utveckling av ett användarvänligt och anpassat RenGIS förbättra:
Arbetet med Renbruksplan har genomförts i form av en fullskalestudie under två år 2000-2001 inom två samebyar, Vilhelmina Norra och Malå Samebyar i Västerbotten. Under år 2002 kommer arbetet att intensifieras med ytterligare fältarbete samt analyser och systemutveckling. Därefter avslutas projektet och slutrapporteras till Jordbruksverket.
Under år 2000 utarbetades vissa grundläggande metoder och begrepp för att skapa en Renbruksplan. Olika bearbetningar av satellitscener utfördes som utgjorde underlag för både beteslandsindelning och renbetestaxering. Fältarbetet under det första året koncentrerades på att utforma metodik för beskrivning och inventering av renbetestyper. Arbetet med omvärldsfaktorer fortsatte genom att skapa olika skikt som kan ingå i en framtida databas.
Under år 2001 har en fördjupning ägt rum inom de olika ämnesblocken, företrädesvis i form av kartering och inventering av betesland. Med satellitbild som bildbakgrund har samebyarna digitaliserat betesland baserat på en indelning i fem olika klasser, där nyckelområdena utgör den mest värdefulla områdestypen ur betessynpunkt. Inom nyckelområden har fältkontroller utförts på alla förvinter- och vinterbetesmarker avseende renbetestyp, träd- och marklavsförekomst. Nyckelområdenas avgränsning har kontrollerats och justerats utifrån den på rummet digitaliserade informationen. Preliminära resultat har tagits fram över hur stor del av samebyarnas vinterbetesland som utgör lavrik barrskog.
En sammanställning av GIS-skikt har påbörjats avseende olika omvärldsfaktorers påverkan på rennäringen. De faktorer som främst lyfts fram är skogsbruk, jordbruk, samhällsutbyggnad, jakt, rovdjur, klimatförhållanden och natur- och kulturhänsyn.
Stor vikt har lagts vid att ta fram manualer för beteslandsindelning och renbetestaxering. Blanketter för fältarbetet och databaser för de olika ämnesblocken har producerats. Arbetet med att skapa ett användarvänligt datorstöd för samebyarna – ett RenGIS – har påbörjats. I allt arbete styr vi nomenklatur och lagringsstruktur m m till att vara densamma som i renskötselns databas ”Ren 2000” som togs fram av svensk-norska renbeteskommissionen år 1997-2001.
Finansieringen sker huvudsakligen med medel från Statens Jordbruksverk (SJV) men även med medel från övriga ingående aktörer. SLU medfinansierar t ex med stöd från Stiftelsen för miljöstrategisk forskning (MISTRA) inom det tvärvetenskapliga forskningsprogrammet ”Remote Sensing for the Environment” (RESE).
Anna Skarin1*, Öje Danell1, Roger Bergström2 & Jon Moen3
1Department of animal breeding and genetics – reindeer husbandry unit, Swedish University of Agricultural Sciences, S-750 07 Uppsala, Sweden. * (Anna.Skarin@hgen.slu.se).
2Department of Animal Ecology, Swedish University of Agricultural Sciences, S-90183 Umeå, Sweden.
3Dept. of Ecology and Environmental Sciences, Umeå University, S-901 87 Umeå, Sweden.
Habitatval hos renar (Rangifer tarandus) anses bero på många saker, t.ex. tiden på året, betestillgång, störningar från insekter, människor och predatorer. Med andra ord kontrolleras habitatvalet av många faktorer i olika rumsliga och tidsberoende skalor. Här redovisas ett försök att mäta vädrets inverkan på renarnas habitatval på kalfjället i Idre och Mittådalens samebyar. Eftersom renarna ofta söker sig till områden där de blir mindre störda av insekter och kan få svalka sommartid förväntade vi oss att finna renarna på sluttningar som låg i vindriktningen. Under åtta dagar i mitten av juni 2001 samlade vi in data genom att observera renar från luften. För att uppskatta sannolikheterna för att finna renar på sluttningar beroende på väderleken användes nominala logistiska regressioner. Det var högre sannolikhet att finna renarna på de sydliga sluttningarna (P=0.25 i Idre och P=0.80 i Mittådalen) än på de nordliga sluttningarna (P=0.05 resp. P=0.015) när vinden var stark (>5 m/s) nordlig. Detta var tvärtemot vad vi förväntat oss. En förklaring kan vara att så här tidigt på sommaren var betestillgången bättre på de sydliga än på de nordliga sluttningarna. Temperaturen var låg när vinden var stark vilket också gjorde att behovet av att undvika störningar från insekter och att finna svalka var mindre. När vinden var svag (<5 m/s) och temperaturen högre föredrog renarna de ostliga och sydliga sluttningarna nästan oberoende av vilken vind det var, och det tycktes även finnas en preferens för högre höjder.
Päivi Soppela1*, Minna Turunen1, Ulla Heiskari2, Bruce Forbes1, Pekka Aikio3, Hannu Magga4, Marja-Liisa Sutinen5,6, Birgitta Åhman7, Timo Helle5, Mauri Nieminen8, Esko Kyrö9, Kaisa Lakkala9, Satu Huttunen10 & Christian Uhlig11
1Arctic Centre, University of Lapland, Rovaniemi, Finland. * (psoppela@urova.fi).
2University of Helsinki, Department of Animal Sciences, Finland.
3Lappi Reindeer Herding Co-operative and Sami Parliament, Sodankylä, Finland.
4Lappi Reindeer Herding Co-operative, Vuotso, Finland.
5Finnish Forest Research Institute, Rovaniemi, Finland.
6Finnish Forest Research Institute, Kolari, Finland.
7SLU, Reindeer Husbandry Unit, Uppsala, Sweden.
8Finnish Game and Fisheries Research Institute, Reindeer Research Station, Kaamanen, Finland.
9Finnish Meteorological Institute, Arctic Research Centre, Sodankylä, Finland.
10University of Oulu, Department of Biology, Finland
11The Norwegian Crop Research Institute, Tromsoe, Norway.
The aim of the proposed research is to investigate the effects of UV-radiation on chemical composition, palatability and digestibility of summer pasture plants of reindeer. The studies are planned to be conducted in natural peatland ecosystems with (I) enhanced UV-B radiation, provided by UV-B lamps (Sodankylä, Finnish Meteorological Institute, FUVIRC sites) and (II) with UV- filtration experiments with the same plant species in reindeer pastures in the Lappi Reindeer Herding Co-operative in Eastern Finnish Lapland (RENMAN experimental sites). A pilot study was conducted in 2001 in the Lappi co-operative where plant species and sampling schedule were determined and proportional species composition from ambient control sites was calculated. Plant species included Betula nana, Eriophorum vaginatum, E. angustifolium, Menyanthes trifoliata, Rubus chamaemorus and Carex sp. Total concentration of soluble phenolics will be determined from the plant samples. In addition, nitrogen, soluble carbohydrate, fiber fractions, some major macro minerals and trace elements will be determined. The digestibility of plants will be analysed in rumen fluid in vitro. The determinations will be conducted during the following years on samples collected during the early, mid and late growing seasons. Palatability studies will be conducted with captive reindeer via cafeteria feeding experiments. The results will be compared with the results of the summer pastures in the related RENMAN project and UV-exposures in the FUVIRC project. The results will provide information about the effects of ambient and enhanced UV radiation on summer pastures of reindeer and can be used to evaluate their consequences on reindeer management. Funding for the proposed research is applied both from national and international sources.
Key words: UV-radiation, reindeer, ecosystem, summer pastures, defence compounds, digestibility, palatability.
Abbreviations:
FUVIRC: Finnish Ultraviolet International Research Center (http://thule.oulu.fi/fuvirc/).
RENMAN: The Challenges of Modernity for Reindeer Management: Integration and Sustainable Development in Europe's Subarctic and Boreal Regions (http://www.urova.fi/home/renman/).
Morten Tryland1,2, Øivind Ødegaard3, Terje D. Josefsen4, Karen Sørensen4, Torill Mørk4, Rolf Sarre5, Herdis Gaup Aamot6 & Kathrine Ryeng1
1Norges veterinærhøgskole, Institutt for arktisk veterinærmedisin, N-9292 Tromsø, 2Universitetet i Tromsø, Avdeling for mikrobiologi og virologi, N-9037 Tromsø, 3Veterinærinstituttet (VI) Oslo, pb 8156 Dep., N-0033 Oslo, 4VI Tromsø, N-9292 Tromsø, Statens Dyrehelsetilsyn, 5N-9730 Karasjok og 6N-9502 Alta.
Som en del av forskningsprosjektet "Tap og dødelighet hos rein i Finnmark" ble 48 reinkadavre (hovedsakelig selvdøde) samlet inn fra fire driftsenheter i Finnmark. Obduksjon viste at den viktigste dødsårsaken var avmagring (88%). Ingen dyr hadde lesjoner som indikerte virusinfeksjoner som primær dødsårsak, men enkelte sår i munnslimhinne og løpe kunne være forenlig med infeksjoner med reinsdyr herpesvirus eller bovin virusdiarrévirus (BVDV). Lesjoner karakteristisk for munnskurv ble ikke påvist. Parapoxvirus: 279 vevsprøver ble undersøkt for forekomst av parapoxvirus-DNA ved hjelp av PCR (B2L-genet til orf virus stamme NZ-2) (Inoshima et al., 2000; Tryland et al., 2001). I prøver fra 6 dyr ble det oppformert DNA-fragmenter forenlig med parapoxvirus i størrelse (574 basepar). Sekvensering av DNA fra ett av disse PCR-produktene viste en sekvens på 354 basepar som hadde 99% samsvar med et parapoxvirus fra sau (orf). Sjukdommen smittsom munnskurv ble påvist hos rein i Troms og Nordland i henholdsvis 1999 og 2000 (Tryland et al., 2001). I Nordland tok infeksjonen livet av 7 dyr og påførte eieren betydelige tap. Funn av parapoxvirus DNA hos rein i Finnmark viser at viruset er tilstede til tross for at kliniske symptomer ikke har vært rapportert hos rein. Munnskurv forekommer imidlertid hos sau og geit på mellom 1000 og 1500 gårdsbruk årlig, men om småfe er smittekilden til rein (identisk virus), eller om reinen har en egen type munnskurv-virus, er ennå ikke klarlagt. Munnskurv forekommer nå jevnlig hos rein i Finland etter at sjukdommen ble påvist vinteren 1992-93 da flere hundre dyr døde (Oksanen et al., 1994). Herpesvirus: Blod/vevsvæske ble undersøkt ved hjelp av en virusnøytralisasjonstest (NT) (Stuen et al., 1993). Antistoffer mot rein herpesvirus (RanHV-1) ble funnet i 4 av 41 dyr (10%). Alle var spekalver, hvorav 3 var selvdøde (lav vekt) og én drept av gaupe. Antistoff-funnene og prevalens er i tråd med tidligere undersøkelser (Stuen et al., 1993). Herpesvirus-antistoffer er også påvist hos rein i Sverige og Finland uten at det er knyttet direkte til sjukdomsutbrudd. Herpesvirus gir en livslang infeksjon som i perioder kan være uten symptomer, men som kan reaktiveres under spesielle forhold som dårlig ernæringstilstand og stress og føre til slimhinnesår og aborter. Bovin virusdiare virus (BVDV): Antistoffer mot pestiviruset BVDV (NT; Stuen et al., 1993) ble funnet hos 14 av 39 dyr (36%), hvorav 3 var voksne, 3 var 1,5 år, 5 var fjorårskalver og 3 var spedkalver. Funnene samsvarer med tidligere funn (Stuen et al., 1993). Det er derfor klart at pestivirus forekommer hos rein i Finnmark, men om dette er identisk med viruset hos storfe og hvilken helsemessig betydning viruset har vet man lite om. Den alvorligste formen for BVD virusinfeksjon hos storfe oppstår som fosterinfeksjon, hvorpå kalven fødes med virusinfeksjonen og har nedsatte livsfunksjoner. Etter en eventuell re-infeksjon kan sjukdommen mucosal disease utvikles, med akutt sjukdom, sår i slimhinna i tarmkanalen, dehydrering og død. Høy kalvedødelighet og sår i slimhinner kan muligens tilskrives herpes og BVDV infeksjoner, men videre undersøkelser er nødvendige for å avklare dette.
Gjennom en utvikling med økt fôring av rein som ofte bidrar til økt smittepress og stress, kan virusinfeksjoner som munnskurv, herpes og BVD bli viktige i reindrifta i tiden som kommer.
Undersøkelsene ble delvis finansiert av Reindriftens utviklingsfond.
Referanser
Inoshima, Y., Morooka, A. & Sentsui, H. 2000. Detection and diagnosis of parapoxvirus by the polymerase chain reaction. – Journal of Virological Methods 84: 201-208. Tryland, M., Josefsen, T. D., Oksanen, A., & Aschfalk, A. 2001. Contagious ecthyma in Norwegian semidomesticated reindeer (Rangifer tarandus tarandus). – Veterinary Record 149:394-395. Oksanen, A. & Nordberg, H.S. 1994. Smittsom munnskurv. – Reindriftsnytt 3/4, s. 13-17. Stuen, S., Krogsrud, J., Hyllseth B. & Tyler N. J. C. 1993. Serosurvey of three virus infections in reindeer in northern Norway and Svalbard. – Rangifer 13: 215-219.
Christian Uhlig, Tore E. Sveistrup & Ivar Schjelderup
Planteforsk Holt forskingssenter, N-9292 Tromsø, Norge (Christian.Uhlig@planteforsk.no).
I løpet av de siste 30 år er det i flere undersøkelser dokumentert at reinsdyrbeiting påvirker vegetasjonen på Finnmarksvidda. Det er kjent at jordegenskapene har avgjørende innvirkning på planteveksten og følgelig på produktiviteten i hele økosystemet. Likevel er det gjennomført få undersøkelser på hvordan reinsdyrbeiting påvirker jordegenskaper og hvordan endringene i disse påvirker veksten. Målet med denne undersøkelsen var å dokumentere eventuelle endringer i fysiske og kjemiske jordegenskaper som følge av beite og tråkk fra rein. På fire lokaliteter på Finnmarksvidda ble det valgt ut 3 prøvesteder etter en subjektiv vurdering av tilstanden for lav og planter: A) godt lav- og plantedekk; B) redusert lavdekke, men moderat dekning av planter; C) lav og andre planter nesten helt borte. Det ble antatt at forskjellene i lav og annen plantebestand var forårsaket av ulik beiteintensitet. De undersøkte vegetasjonstypene var lavrik fjellbjørkeskog og lav-lynghei. På hvert prøvetakingssted ble jordmonnet beskrevet og prøvetatt sjiktvis for fysiske og kjemiske jordanalyser. Fysiske parametere det ble analysert for var jordtetthet, porevolum, vann- og luftinnhold ved forskjellige sug, plantetilgjengelig vann og tekstur. Kjemiske parametere det ble analysert for var pH, organisk karbon (org-C), Kjeldahl-N, kationbyttekapasitet (CEC), basemetning og plantetilgjengelig P, Ca, Mg og K. Resultatene viste at mineraljorda besto av siltig mellomsand med 1-3% leir. På prøvesteder med god lavvegetasjon var det organiske laget cirka 6 cm. Planterøtter var i hovedsak lokalisert til det organiske toppsjiktet, men en god del røtter var også i de øverste 20 cm av mineraljorda. Tykkelsen på det organiske toppsjiktet avtok med avtakende tykkelse på lav- og plantedekke. Bare små forandringer i jordfysiske egenskaper ble funnet mellom de ulike prøvesteder. Det ble imidlertid funnet en sterk korrelasjon mellom org-C i jorda og CEC for alle prøvesteder og sjikt. Videre hadde det organiske toppsjiktet høyest innhold av plantetilgjengelig P, Ca, Mg og K. Ved å gå ut fra at forskjellene i lav og annen vegetasjon er et resultat av ulik beiteintensitet, tilsier resultatene at reinsdyrbeitingen kan føre til en betydelig reduksjon av det organiske materialet og dermed også av plantenæringsstoffer. På de undersøkte lokalitetene på Finnmarksvidda må mengden organisk materiale i jorda betraktes som en av nøkkelfaktorene for jordfruktbarhet og dermed også økosystemets bæreevne og produktivitet.
Seija Vahtiala1*, Hannele Säkkinen2, Eija Eloranta3& Erik Ropstad4
1Polar Breeding, Vainiotie 28, 91500 Muhos, Finland, 2Department of Biology, University of Oulu, P.O. Box 3000, 90014 Oulu, Finland, , 3Department of Physiology, University of Oulu, Kajaanintie 52 A, 90570 Oulu, Finland, 4Department of Reproduction and Forensic Medicine, Norwegian College of Veterinary Medicine, P.O. Box 8146, Dep. N-0033, Oslo 1, Norway. * (seija.vahtiala@muhos.fi).
The pregnancy of 13 multiparous reindeer was followed by ultrasonography 1 Oct 1997-24 Feb 1998. Stag was introduced to the females 1 Oct 1997, and it was allowed to freely mate with them. The ultrasonography was performed once a week until 29 Oct 1997, after which it was done three times a week until 7 Jan 1998. After that the examinations continued once a week until 24 Feb 1998. The scanning was performed transrectally by using a 5 MHz linear tranducer, which was used until 31 Dec 1997. After that the uterus descended down to the abdominal cavity, and the fetus was difficult to locate for measurements by transrectal scanning. From 1 Jan 1998 onwards a 3 MHz sector transducer was used for scanning. The transducer was placed against the abdominal wall on the cranial side of the mammary glands. Each scanning was recorded with a VCR connected to the ultrasonography device. The fetal measurements were taken first from frozen images, and checked afterwards from the recordings.
The pregnancy diagnosis made by ultrasonography was afterwards compared to pregnancy diagnosis obtained from the analyses of serum PAG and P4. Following measurements were recorded during the scanning: 1) Uterine horn diameter, 2) Fetal membranes, 3) Crown-rump length, 4) Trunk width and depth, 5) The first observation of fetal heartbeat.
A positive pregnancy diagnosis was made when liquid, and possibly the fetus, was seen in the uterus. Pregnancy was diagnosed between weeks 3-6 of gestation, earliest on day 18. The accuracy of the diagnosis was 25 % at week 4 of gestation, 58 % at week 5 of the gestation and 100 % at week 6 of the gestation. PAG detected the pregnancy at an average (±SD) on day 25±3 of gestation (range between days 18 and 28 of gestation).
The uterine horn diameter was detectable from week 3 of gestation, right after fluid was observed in the uterus. Uterine horn diameter was measured until week 9 of gestation, after which folding of the uterine horn prevented it. The fetal heartbeat was first detected between days 25-42 of gestation. Fetal membranes could be measured from week 5 of gestation. The trunk diameter could be measured from week 4 of gestation and the trunk depth could be measured from week 5 of gestation. Both measures were detectable until the end of the study (between weeks 15-20 of gestation).
Crown-rump length could be measured from week 3 onwards when the fetuses became detectable on the screen. On week 5 of gestation the crown-rump length was an average 0.9 cm (±0.35) and the trunk diameter was 0.6 cm (±0.36). The crown-rump length was measured with the linear transducer until week 10-13 of gestation (5.9 ±1.83 - 9.6 ±2.35 cm), after which the fetuses were either too big for the screen or the uterus had descended to the abdominal cavity and the measurements were continued with the sector probe. Deviation of the fetal measurements was, however, much greater with the sector probe than with the linear probe because focusing of the sector probe was more difficult.
The results show that pregnancy diagnosis by ultrasonography is reliable for pregnancy diagnosis in early pregnancy.
Ingunn Vistnes1, Christian Nellemann1, 2, Per Jordhøy3 & Olav Strand3
1Department of Biology and Nature Conservation, Agricultural University of Norway, 1432 Ås, Norway.
2Norwegian Institute for Nature Research, 2624 Lillehammer, Norway.
3Norwegian Institute for Nature Research, 7005 Trondheim, Norway.
Vi undersøkte om kraftledninger kan oppfattes som barrierer for villrein (Rangifer tarandus tarandus) ved å kartlegge lavslitasjen på hver side av kraftledninger i tre villreinområder. Kun områder innen sammenliknbart habitat mellom 2 og 5 km fra kraftledningene ble sammenliknet. I to av villrein-områdene var lavmengden henholdsvis 530% og 280% høyere på den ene siden av to parallelle kraftledninger og en vinterstengt vei sammenliknet med lavmengden på den andre siden. I et tredje villreinområde fant vi ikke forskjeller i lavmengde nord og sør for en vinterstengt vei uten kraftlinjer. Resultatene samsvarer med satellittkart over lavdekket i området. Funnene tyder på at villrein krysser vinterstengte veier uten kraftledninger relativt fritt, men at to parallelle kraftlinjer i kombinasjon med vinterstengt vei oppfattes som en barriere for villreintrekk. Dette vil føre til svært forskjellig beitetrykk på hver side av barrieren. I Snøhetta villreinområde har vannkraftutbygging og to parallelle kraftlinjer nesten stoppet trekket mellom østre og vestre deler av området, og reinen i Snøhetta forvaltes i dag som to separate flokker. I Nord-Ottadalen villreinområde har man observert at enkelte grupper med rein har stått under og krysset to parallelle kraftlinjer, men kryssingene har vært for kortvarige og sporadiske til å føre til endringer i lavmengde. Fragmentering av norske villreinområder har ført til en betydelig reduksjon i tilgjengelige beiter og trekk mellom sesongbeiter, noe som totalt sett har ført til en reduksjon i beitekapasiteten. Dette medfører at dagens villreinpopulasjon på rundt 35 000 dyr, halvparten så stor som populasjonen for 35 år siden, anses som maksimal ut fra dagens beitetilgjengelighet.
Virve Väisänen1*, Jarno Mikkola1, Alfred Colpaert1, Jouko Kumpula2, Mauri Nieminen2 & Olavi Heikkinen1
1University of Oulu, Department of Geography, P.O. Box 3000, FIN-90014 Oulun yliopisto, Finland.
2Finnish Game and Fisheries Research Institute (RKTL), Reindeer Research Station, FIN-99910 Kaamanen, Finland. * (virve.vaisanen@oulu.fi).
The questions concerning the use of natural resources have become more complex and extensive during last decades. The research of natural resources has often focused on certain and narrow themes but the sustainable use of resources insists on a holistic approach and attention to the interactions of the different forms of the resource use. The objective of this study is to research from the spatial and socioeconomic point of view the interactions and the dynamics between different forms of land use. The study focuses on the reindeer husbandry in Northern Finland, especially in four reindeer herding co-operatives. Progression of the interactions is studied from the 1950s up to the present. The aim of the research is to study questions like how the reindeer husbandry interacts with the other forms of land use, what kind of conflicts exist among the different land user groups, how the land use interactions and patterns have changed during the fifty-year period and what kind of land use planning is required to reach more sustainable use of natural resources. The study is a part of the LUIAS (Land Use Interaction Analysis System) –project. The project aims to analyse the interactions between reindeer husbandry and other use of natural resources and to adjust them together in a sustainable way.
Ragnhild Walde & Kari Anne Bråthen
Department of Biology, Faculty of Science, University of Tromsø, N-9037 Tromsø, Norway (Kari.Anne.Brathen@ibg.uit.no).
For å undersøke viktigheten av været for produktiviteten i reinens (Rangifer tarandus) sommerbeiter har vi har utført estimering av biomasse over fire år i gressmarker i Nord-Norge. Fastruter ble analysert i årene 1998 til 2001. Analysene ble utført i begynnelsen av august, som er et tidspunkt som er antatt å være etter maksimum av sesongen. Halvparten av rutene som ble analysert i hver av de tre områdene var beskytta fra reinsdyr ved hjelp av små bur. De totale biomasse dataene ble analysert og relatert til nedbør og temperaturdata fra nærmeste værstasjon. Det var en økning i blomstrende biomasse i 1999 sammenliknet med 1998, 2000 og 2001, mens det var ca. 20% mer biomasse i rutene i 1998 enn de tre påfølgende årene. Denne økningen i biomasse sammenfalt med at 1998 var året med høyest gjennomsnittlig juli temperatur. Fra 1999 til 2001 sank den gjennomsnittlige juli temperaturen. I disse tre årene var det ingen signifikant endring i den totale biomassen. Det var ingen effekt av burbehandling, noe som indikerer at planter i gressmarker kompenserer for beitet. Våre resultater antyder at juli temperaturer har en stor innflytelse på den totale biomasseproduksjonen i nåværende sesong, og på den totale blomstringen i påfølgende sesong i gressmarker i nordboreale kystregioner.
Johanna Wallsten, Birgitta Åhman & Öje Danell
Reindeer Husbandry Unit, Department of Animal Breeding and Genetics, SLU, P.O. Box 7023, S-750 07 Uppsala, Sweden.
Smältbarhet av organiska substans (OMD) i två kvaliteter av ensilage (ensilage I och II) och ett prov av blandad lav (Cladina spp.) mättes in vitro i vomvätska från sex renar. Renarna hade utfodrats med tre olika dieter (80% lav och 20% ensilage eller 20% lav och 80% av endera av de två ensilagen) före uttag av vomvätska. De tre foderproven digererades 8, 24, 48 och 72 timmar i varje vomvätska. Resultaten jämfördes med skenbar in vivo OMD, som hade uppmätts för de tre fodren i tio levande renar genom jämförelse mellan intag av organisk substans (OM) och utsöndring av OM i faeces. Resultaten för mängd digererad OM in vivo vid olika tidpunkter var mycket lika för de olika vomvätskorna. Resultaten stämde väl med en sigmoid responsfunktion. R2 var 0.993, 0.978 och 0.917 för ensilage I, ensilage II respektive lav. Digestionen av de två ensilagen föreföll avslutad efter 72 timmar då 84-89% av OM hade digererats. Laven hade digererats till 71-80% efter 72 timmar och kurvan indikerade att lav behöver mer tid för fullständig digestion. Resultaten för smältbarhet in vivo för de två ensilagen, 75,7±1.0% (least square means ± standard error) för ensilage I och 74.9±1.1% för ensilage II, stämde väl med justerad (med en formel kalibrerad för nötkreatur) genomsnittlig in vitro OMD vid 72 timmar, 76.9% för ensilage I och 76.2% för ensilage II. In vivo smältbarheten för lav, 73.9±1.0% var betydligt högre än motsvarande justerade in vitro OMD, 65.1%.
Robert B. Weladji1, Øystein Holand1 & Ansgar Kosmo2
1Department of Animal Science, Agricultural University of Norway, P.O. Box 5025, N-1432 Ås, Norway (robert.weladji@ihf.nlh.no).
2Reindriftsforvaltningen i Nord-Trøndelag, N-7760 Snåsa, Norway.
Vi studerte variasjon i kroppsvekt og gevirlengde (målt i juli) hos kalver, sett i sammenheng med klima (vinter, vår og tidlig sommer), kjønn og dyretetthet. Datasettet omfattet ca. 5500 kalver i perioden 1979- 1986 i Østre Namdal reinbeitedistrikt, Nord-Trøndelag. Kroppsvekt var positivt korrelert med gevirlengde hos begge kjønn. Kroppsvekt og gevirlengde varierte signifikant mellom årsklasser og kjønn, og med samspillet mellom årsklasse og kjønn. Hannkalvene var tyngre (~ 2.5 kg ± SE 0.21) og hadde lengre gevir (~3.8 cm ± SE 0.23) enn hunnkalvene. Variasjon i kroppsvekt og gevirlengde mellom årsklasser var lik for begge kjønn. Variasjonen i gevirlengde ble forklart ved tetthet, vinternedbør som snø, døgngrader i april og mai, og nedbørsmengde og temperatur i mai og juni. De samme variablene, unntatt temperatur i mai og juni, forklarte variasjonen i kroppsvekt av kalv. I motsetning til vinternedbør som snø, og nedbørsmengde og temperatur i mai og juni som påvirket fenotypiske trekk negativt, var døgngrader om våren positivt korrelert med gevirlengde og kroppsvekt. At vinternedbør som snø slår ut, tyder på at kalvens fosterutvikling blir negativt påvirket av redusert tilgjengelighet av fôrressursene gjennom økte kostander til graving og forflytning og redusert fôrinntak. Døgngrader i april og mai og temperatur og nedbør i mai og juni påvirker plantenes fenologiske utvikling og biomasseproduksjon, mens økt tetthet bidrar til sterkere innen-art konkurranse om fôrressursene.
Robert B. Weladji1, Øystein Holand1, Geir Steinheim1 & Helge Hansen2
1Department of Animal Science, Agricultural University of Norway, P.O. Box 5025, N-1432 Ås, Norway (robert.weladji@ihf.nlh.no).
2Reindriftforvaltningen, Sør-Trøndelag/Hedmark, P.O.Box 121, N-7361 Røros, Norway.
Dagens reindrift er i hovedsak basert på kjøttprodukjon. En bør derfor legge vekt på å finne fram til flokkstrukturer som gir et optimalt utbytte i form av salgbare produkter. Empiri tyder på at enkelte reineiere - også innen samme driftegruppe – har bedre kalvevekter enn andre. Vår hypotese er at det er en ”eier-effekt” i reindrifta, det vil si at noen eiere på grunn av ”bedre” seleksjonsstrategier i utvalg av avlsdyr oppnår bedre driftsresultater. Vi undersøkte dette i tre reindriftsdistrikter i Sør-Norge, og analyserte data med mixed linear models. Vi fant at kalveslaktevektene var signifikant påvirket av år og eier i alle tre distriktene. Noen eiere hadde gjennomgående høyere kalvevekter enn andre innen samme driftegruppe, og vi argumenterer for at dette er på grunn av individuelle seleksjonsstrategier: Noen eiere kan være flinkere til å følge den anbefalte kalvevektbaserte strategien, og i tillegg gjøre egne, velfunderte valg, basert på “tradisjonell økologisk kunnskap”.
Eva Wiklund1, Ingemar Hansson1 & Birgitta Åhman2
SLU; 1Inst. för livsmedelsvetenskap, Box 7051, 750 07 Uppsala, Sverige (eva.wiklund@lmv.slu.se).
2Enheten för renskötsel, Box 7023, 750 07 Uppsala, Sverige.
Kalvar utgör en ökande andel av den svenska renslakten idag (62,4% av den totala slakten slaktsäsongen 2000/01 (Statens Jordbruksverk, 2001)). Därför är det viktigt att beskriva och jämföra kalvarnas slaktkroppsegenskaper med vuxna djurs. I tidigare undersökningar inom projektet har vi visat att det fanns en klar säsongsvariation i slaktkroppskvalitet hos renar (Wiklund et al., 2000) och också beskrivit sammansättningen hos lättare (<20 kg) och tyngre (>20 kg) kalvslaktkroppar (Wiklund & Hansson, 2001).
I denna undersökning studerades köttets sensoriska kvalitet. I försöket ingick 44 renar (8 sarvar, 7 vajor, 15 honkalvar och 14 hankalvar). Alla renar slaktades på slakteriet i Harads, Sverige (Arctic Deli AB). Vid slakt bedövades renarna med bultpistol före avblödningen. Slaktkropparna som ingick i undersökningen valdes ut under hela slaktsäsongen (från september till mars) för att på bästa sätt beskriva säsongsvariationen och samtidigt slakta respektive djurkategori vid normal tidpunkt på året. Två dagar efter slakt styckades slaktkropparna och M. longissimus (ytterfilén) från vänster sida vakuumpackades och frystes (-20 °C). Proverna transporterades frysta till Institutionen för hushållsvetenskap, Uppsala Universitet. Köttet tillagades i en konventionell ugn (150° C) till en innertemperatur på 68 °C. En beskrivande test utfördes av en utvald och tränad smakpanel, alla deltagare i panelen hade tidigare erfarenheter av att bedöma köttprover (ISO 6564, 1985; ISO 8586-1, 1993). Bedömningen utfördes under normalt vitt ljus i ett laboratorium utrustat för sensorisk analys med separata bås och PSA-program (PSA System/3.2.07) för varje deltagare (ISO 8589, 1988). Följande egenskaper bedömdes efter att ha valts ut under träning med panelen: lukt, fibergrovlek, mörhet, saftighet, rensmak, leversmak, fettsmak och bitter smak.
Både sarvar och vajor hade grövre fiberstruktur i köttet, mer fettsmak och mindre mört kött än kalvarna. Sarvköttet skiljde sig signifikant från de andra grupperna, det hade högre värden för egenskaperna leversmak, rensmak, luktintensitet och fettsmak. Inom kalvgruppen hade honkalvarna en tendens till mindre bitter smak i köttet jämfört med hankalvarna.
Från denna undersökning kunde vi dra slutsatsen att det var signifikanta skillnader i ätkvalitet i renkött från vuxna djur och kalvar. Den slaktstrategi som nu tillämpas med en ökande andel kalvslakt och i många samebyar också en minskande andel sarvslakt, kan därför påverka den genomsnittliga renköttskvaliteten positivt. I denna undersökning observerade vi också variationer, framförallt i lukt- och smakegenskaper, i köttet från han- och honkalvar. Det är därför av intresse att fortsätta studierna av ätkvaliteten i kött från renkalvar.
Referenser ISO 6564. International Organisation for Standardization. (1985). Sensory analysis – Methodology – Paired comparison. ISO 6564: 1985 (E), Genève, Switzerland. ISO 8589. International Organisation for Standardization (1988). Sensory analysis – General guidance for the design of test rooms. ISO 8589:1988 (E), Genève, Switzerland. ISO 8586-1. International Organisation for Standardization. (1993). Sensory analysis – General guidance for the selection, training and monitoring of assessors – Part 1: Selected assessors. ISO 8586-1:1993 (E), Genève, Switzerland. Statens Jordbruksverk. (2001). Statistik över renslakt för slaktåret 2000/2001. Wiklund, E. & Hansson, I. (2001). Carcass composition of reindeer calves in various physical condition. Program and abstracts: 11th Nordic Conference on Reindeer Research, Kaamanen, Finland. – Rangifer report No. 5: 100. Wiklund, E., Hansson, I. & Malmfors, G. (2000). Composition and quality of reindeer (Rangifer tarandus tarandus L) carcasses. Proceedings: 46th International Congress of Meat Science and Technology, Buenos Aires, Argentina.
Erik Wilhelmsson1, Miriam Nordh2 & Öje Danell3
1Inst f skoglig resurshushållning och geomatik, SLU, SE-901 83 Umeå, Sverige.
2Holmen Skog AB, Distrikt Robertsfors, Box 66, SE-91521 Robertsfors, Sverige.
3Inst f husdjusgenetik, SLU, Box 7023, SE-750 07 Uppsala, Sverige.
I de norra delarna av Sverige bedrivs skogsbruk och rennäring på samma marker. Detta kan i många fall leda till intressekonflikter. Marklavar är en viktig del av renarnas vinterfoder. Mycket marklav förstörs vid slutavverkning, både av avverkningsmaskinerna och senare vid markberedningen. Den återstående laven täcks delvis av avverkningsrester och är därför inte tillgänglig för renbete. Detta, i kombination med det faktum att öppna områden är mer exponerade för väder och vind än sluten skog, gör slutavverkade områden olämpliga som renbetesmarker i ett antal år efter avverkningen.
Effekten av intensifierad renbetning åren före slutavverkning analyseras i två steg. I steg ett antas att betet kan genomföras oberoende av slutavverkningsobjektens storlek och rumsliga fördelning. I steg två beaktas även de rumsliga aspekterna.
Modellperioden för den första analysen är elva år. I utgångsläget är all skog 100 år gammal. En tiondel av arealen slutavverkas årligen åren fyra till och med åtta. Totalt avverkas halva arealen under elvaårsperioden.
Under dessa förhållanden studeras två olika strategier: (1) Renägarna känner inte till skogsbrukets avverkningsplaner och renarna betar jämnt spridda över arealen. (2) Renägarna känner till skogsbrukets avverkningsplaner och styr renarna till områden som ska avverkas inom tre år. Betestrycket inom dessa områden antogs därför vara 67% högre under de tre sista åren före avverkning än det skulle ha varit om strategi nr 1 använts.
Genom att öka betestrycket med 67% i tre år före slutavverkningen och följaktligen minska betestrycket i andra områden, blev det totala lavförrådet 20% högre år elva. Det tillgängliga lavförrådet (d v s den del av lavförrådet som inte täcks av avverkningsrester) blev då att bli nästan 40% högre. Genom större avbetning av lavförrådet före avverkning, återstår mindre lav som kan förstöras utan att komma renarna till del.
I denna studie var lavförrådet 1000 kg/ha vid modellperiodens början. I den använda lavtillväxtmodell (Moxnes m. fl., 1998) infaller den maximala lavtillväxten vid ett lavförråd av ungefär 2450 kg/ha. Att spara lav innebär i detta fall den positiva effekten, att när lavförrådet ökar, ökar även lavproduktionen.
Känslighetsanalys görs av lavtillväxt, minsta betningsbara lavmängd, marktäckningsprocent av avverkningsrester, avverkningsresters nedbrytningshastighet, andel ristäckt lav som dör efter avverkning, samt andel lav som försvinner vid markberedningen.
I en fortsättning av studien analyseras om den teoretiskt möjliga ökningen av marklav för renbete också kan tillgodogöras om rumsliga aspekter beaktas. I verkligheten förekommer betningsbar marklav i bestånd av varierande storlek och utspridd i områden utan marklav eller med yngre eller nyligen gallrad skog. Planerad renskötsel kan inte genomföras i små isolerade bestånd.
Tomas Willebrand1, Öje Danell2 & Anders Esselin1
1Inst för skoglig zooekologi, SLU, Umeå, Sverige.
2Inst för husdjursgenetik, SLU, Uppsala, Sverige.
FjällMistra-programmet omfattar forskning kring naturresursbaserade konflikter mellan olika resursanvändare i fjällområdet. Målområdet är Sveriges fjällkomuner, som täcker ca hälften av landytan norr om sextionde breddgraden. Målen är dels att utveckla vetenskapligt baserade strategier för att nå ett uthålligt och mångbruksinriktat nyttjande av naturresurser i fjällregionen med beaktande av ekologiska, ekonomiska och sociala aspekter och att ta fram verktyg och metoder för att realisera dessa. I samband med detta skall forskarna delta aktivt i lösandet av konflikter i fjällregionen. Programmet är flerdisciplinärt och till betydande del tvärvetenskapligt. Sammanlagt medverkar ca 45 forskare i programmet.
Programmets första fas i full skala under åren 2000 – 2002 omfattar sju programområden, som forskningsmässigt samverkar via gemensamma projekt:
Inom programområdet ”Uthållig rennäring” är förvaltningen av renbetet den största frågan. Forskningen syftar till utveckling av strategier och redskap för adaptiv förvaltning av betesresurser inom samebyar. Flera delarbeten redovisas som separata bidrag vid konferensen. I ett av delprogrammets projekt studeras traditionell kunskap om bete och landskapets användning. Ett i FjällMistra-sammanhanget viktigt projekt berör produktivitetseffekter och psyko-sociala konsekvenser av samexistens mellan rennäring och rovdjur. Ett annat projekt syftar till utveckling av planeringsinstrument för optimering av resursanvändning och ekonomi i renskötselföretag och samebyar internt och i konkurrens med andra resursanvändare.
Programmets planerade andra fas kommer att fokusera på synteser, lösningsstrategier och kommunikation med användargrupper, förvaltande myndigheter, kommunala organ och intresseorganisationer inom problemområden med utpräglade resurskonflikter mellan olika användarintressen.
Erik Ågren1, Birgitta Essén-Gustavsson2 & Kristina Karlström2
1Avdelningen för patologi, SVA, SE-751 89 Uppsala, Sweden (Erik.Agren@sva.se).
2Institutionen för kirurgi och medicin, stordjur, SLU, Box 7018, SE-750 07 Uppsala, Sweden.
Sex olika arter av Sarcocystis, en protozoparasit, har tidigare identifierats i tvärstrimmig muskulatur hos ren (Rangifer tarandus L.). En kraftig infestation av dessa parasiter ses som vitaktiga förändringar i köttet och orsakar kassationer vid slakt. Under ordinarie slakt av renkalv i november månad samlades olika muskelbiopsier för en muskelstudie. Kalvarna var halvårsgamla, kom från samma sameby och hade gått på sommarbete i Vindelfjällen i Västerbottens län. Med ljusmikroskop undersöktes ett snitt per djur, en hel tvärsnittad liten muskel från ett framben, Thiernesse muskel (M. extensor indicis). Sarcosporidecystor noterades i 39% av djuren (n=93). Preliminärt observerades minst tre olika arter av Sarcocystis, baserat på cystastorlek och cystaväggens tjocklek. Tidigare publicerade artiklar rörande prevalensen av sarcosporidios hos ren har huvudsakligen baserats på norsk köttbesiktningsstatistik från sjuttiotalet, medan redovisning av motsvarande uppgifter i Sverige saknas. Uppgifter om prevalensen sarcosporidios hos renkalv (djur under ett års ålder) har vad vi vet inte tidigare publicerats. Vid okulär köttbesiktning redovisas från Norge en sarcosporidiosprevalens på ca 4%, med en högre förekomst hos äldre renar. I en norsk slaktundersökning av fyra renhjordar varierade prevalensen mellan 10 och 40%. En rysk studie visade att 77% av undersökta renar från Taimyr hade sarcosporidier. I föreliggande studie krävs ytterligare ljus- och elektronmikroskopiska undersökningar för att identifiera de olika Sarcocystisarterna. Den funna prevalensen kan misstänkas vara mindre än den verkliga prevalensen p.g.a. den mycket begränsade muskelyta som undersökts. Vidare undersökning av andra muskelgrupper, de som är predilektionsplatser för sarcosporidier, t.ex. mellangärde, interkostalmuskulatur och foderstrupe, behövs. Slutsatsen är dock att betet som de undersökta kalvarna gått på är kraftigt infekterat med smittsamma oocystor som härrör sig från avföringen från slutvärdarna till en del av renens Sarcocystisarter, rävar och hundar.
Referat fra konferansen
Foredrag (sammendrag i kronologisk rekkefølge).
Tilbake til møter og konferanser